Lite bilder på vänner
Lilli Hansson, Doris, Mojje & Pompe på tur runt Hässleholmsgården. Plus ben och helbild av Grannen och Mig
Måste bara berätt...
för er som väl känner min sambo. Ni vet hur klumpig han är, eller????
Vi var på ÖoB härom dagen för att inhandla diverse artiklar. Hundarna satt i bilen och väntade så vi skyndade oss så gott det gick. Vi hade tillsammans fyllt varukorgen när vi kom till avdelningen med matvaror typ inlagd gurka när "olyckan" hände. Sambon hade lyckats slå av botten på en sojaflaska, rakt över vår kundvagn som nu dröp av innehållet. Allt, precis allt var dränkt.....Oj, säger sambon där han stod med den trasiga flaskan i handen. Ja, så det var bara till att leta rätt på städvillig personal, be om ursäckt och hämta en ny kundvagn för att börja om hela rundan en gång till.
Tror ni det var en olycka eller.....(Lite synd är det om honom). Man tycker människan borde lära sig men men men men..ja, ni vet.
Vi var på ÖoB härom dagen för att inhandla diverse artiklar. Hundarna satt i bilen och väntade så vi skyndade oss så gott det gick. Vi hade tillsammans fyllt varukorgen när vi kom till avdelningen med matvaror typ inlagd gurka när "olyckan" hände. Sambon hade lyckats slå av botten på en sojaflaska, rakt över vår kundvagn som nu dröp av innehållet. Allt, precis allt var dränkt.....Oj, säger sambon där han stod med den trasiga flaskan i handen. Ja, så det var bara till att leta rätt på städvillig personal, be om ursäckt och hämta en ny kundvagn för att börja om hela rundan en gång till.
Tror ni det var en olycka eller.....(Lite synd är det om honom). Man tycker människan borde lära sig men men men men..ja, ni vet.
Solig morgon i Hlm
Här är det fullt ös sedan tidig otta. Upp och ner i tvättstugan, in och ut med vovvarna. Kom precis hem från en härlig, solig tur i skogen med Grannen och hennes cockrar. Efter två innesittardagar var hundarna helvilda. Pompe, Lilli och Doris kastade sig ner i vattnet som vanligt. Nu ligger de här helt utslagna, skönt. Pip pip så ett nytt SMS från kompisen Kajsas matte som vill att vi ska ses i skogen kl 14. Orkar vi det? Jo, visst gör vi det, man vet ju inte hur vädret kommer att bli framöver så det gäller att passa på idag när solen lyser. Sambon får ta hand om tvättstugan.....
Här sitter jag uppe
sedan halv fyra i morse. Kunde bara inte sova, om det var blåsten eller något annat som väckt mig vet jag inte men somna om gick inte. Låg och läste Arn en stund och tyckte att ögonen föll igen, men när lampan släckts var jag klarvaken igen, typiskt. När jag vaknar så här tidigt har jag alltid svårt att somna om för jag börjar tänka på vad gott det skulle vara med kaffe osv. Sen blir jag rastlös och måste stiga upp. Nu sitter jag här och känner mig skittrött men kan inte somna för nu börjar det ljusna och en ny underbar dag är pågång.
Igår kväll talade jag med mellandottern som är sjuk, halsfluss tippade jag på, får se hon ska till vårdcentralen nu på morgonen. Stackars barn, hon lät inte pigg, när jag hör dåliga nyheter som den här vill jag bara åka till henne och ta hand om henne. Jag saknar mina barn så jäkla mycket, hoppas att jag snart kan åka till dem eller de kommer hit. Barnen är mina allt.....det är hårt att inte ha det dagliga umgänget med dem.
Igår kväll talade jag med mellandottern som är sjuk, halsfluss tippade jag på, får se hon ska till vårdcentralen nu på morgonen. Stackars barn, hon lät inte pigg, när jag hör dåliga nyheter som den här vill jag bara åka till henne och ta hand om henne. Jag saknar mina barn så jäkla mycket, hoppas att jag snart kan åka till dem eller de kommer hit. Barnen är mina allt.....det är hårt att inte ha det dagliga umgänget med dem.
Utestängd...
Finns det något värre? Klart det finns, men det är frustrerande när nätverket inte funkar, det ska gudarna veta. Jag är en van bloggare, så när jag inte kan komma ut på nätet stannar världen för en stund. Gick in på mina kommentarer och blev så glad åt att Katarina Kennelmamma var nöjd med oss i Lördags. Visst har hon rätt, lite biten blev jag nog. Går redan och planerar inför nästa utställning.....Det var jättetrevligt att få vara med. Och nu när jag fått vara med en gång fattar jag mer vad det handlar om. Det är lite svårt innan.....
Dagarna sedan i lördags har mest gått sin gilla gång. Inget jobb:( pågång så nu börjar jag nästan tappa lusten för att söka något. Satser istället på att bli färdig med mina högskoleuppgifter, ska bli skönt att få examensbrevet i handen. Sen har jag planer på att ta en kurs så att det sammanlagt blir en spetsinriktning, typ specialpedagog eller nått. Igår var vi med Mojjeneisen hos veterinären igen, han hade fått öroninflammationen åter. Han har bara varit hos veterinären en gång tidigare med problemet, de andra gångerna har jag behandlat honom själv med den penecillin som fanns kvar, men det räckte inte denna gång. Han har kliat och kliat. Så igår fick vi äntligen reda på varför det hela tiden återkommer och det är jätteskönt för nu vet vi hur vi kan undvika utbrott i framtiden. I värsta fall får han operera bort tonsillerna, bättre det än att han får inflammation. Hans vet. är kanon bra, vi är så jäkla nöjda och trygga med henne. Hon är rak, hjälpsam och givmild med sina kunskaper, vilket vi verkligen uppskattar. Om hon inte berättat för oss hur vi kan motverka nya uppkomster kunde hon ha gjort sig en förmögenhet på Mojjes öroninflammationer. Sedan bad hon oss sköta Pompe på samma sätt då han är en ras som ofta får samma problem, helt spontant kollade hon honom också. Schysst! Rekommenderar verkligen denna veterinär till alla som är intresserade. För oss är det jätteviktig att det verkligen är en rejäl person som behandlar våra hundar. En som vet hur de ska tas så de inte blir nervösa.
Nu på morgonen har jag själv varit hos min sjukgymnast och fått en omgång aukupunktur, stavas det så? Iallafall var det jätteskönt, mina lemmar har ju värkt och haft sig i flera veckor nu. Hoppas att det kommer att hjälpa snabbt så livet blir lite lättare igen.
Nu är det över..
Då var vi hemma igen efter Pompes första utställning som gick jättebra. Han kom inte först och inte sist, men näst sist. Det var så kul för alla valpar före Pompe var hans bröder...alla de är Blue Roan...den av dem som "vann" var den helt otippade Lill Eddie, så kul. Sen vann de syskongruppen också, där var tyvärr inte Pompe med. Han är ju svart/vit, estetiskt var det vackrare med helheten som det nu var. Pompe fick fantastisk bra bedömning....så här finns potensial inför framtiden;D . Vi anlände till Kupolen vid 8 i morse, jag var avslappnad i och med jag bara skulle vara med som åskådare. Men så plötsligt ändrades allt till att jag, som aldrig har varit med förr, skulle gå med Pompe, huuuuu och fyyy. Jag blev skitnervös, Helt oförberedd, det är en annan sak att träna hemma. Enligt Grannen som var där såg det skitbra ut, Pompe gick och stod bra. Själv minns jag ingeting...hade fått blackout en lång stund innan vi kom in i ringen. Fast jag måste få säga att mina fördomar om utställningar förändrades. Alla var kola människor, inte så hypade som jag, typ, hade förväntade mig. Visst det blir säkert mer avancerat på högre nivå, men då har även jag fått mer erfarenhet, så det ska nog gå bra det med. Nu slapppppppaaaaaaaaaar vi......det tog musten ur oss så här första gången. Kul var det
Ekologisk mjölk
Har ni sett reklamen för ekologisk mjölk på TV? Där står en tjej som säger att nu ska jag ha ett barn till.....när jag var liten härmade jag kor innan jag sa mamma. Sen sätter hon upp händerna på huvudet för att symbolisera horn...och så står hon där och säger muuuuuumuuuu . Skäms inte människan??? Hur fan kan hon gå med på att göra en sådan reklamsnutt, personligen hade jag vägrat göra något så pinsamt. En karl hade heller aldrig gått med på detta, är jag helt säker på. Hur ska vi kunna få jämställdhet när vi kvinnor vill synas i sådana här sammanhang? Fy vad pinsamt!!!
Tävlingsnerver?
Ja, vad är det? Det var så längesedan jag var med i en tävling, visst detta är en utställning, men ändå. Lite nervöst är det. Oroar mig för om Pompe kommer att gå-, stå fint och tillåta att någon tittar på hans tänder. Har inte varit något problem innan men man vet ju aldrig, jag håller tummarna.
Nyss kom vi in från skogsturen som var mer än blöt och blåsig, hundarna såg ut som pocker när vi kom hem. Det var bara in i duschen med dem alla tre. Taskigt. De såg inte glada ut när jag öppnade dörren till toaletten och pekade menande att de skulle gå in. Alla sänkte sina huvuden och svansar. Mijo kravlade motsträvigt in och kröp ihop till en liten boll på toagolvet. Mojje är lite enklare, han accepterar läget även om han inte gillar det. Pompe är en historia för sig, han är som ett yrväder som far omkring så schampoot yr. Vet inte om han gillar det eller inte, han gillar vatten det vet jag för han badar oftast när vi är i skogen, men det är ju klart av fri vilja.( Snart hämtar de hem Mijo, de var i Jönköping för en stund sedan. Skönt!!! Visst är han underbar men han kräver en annan tillsyn, i och med han biter andra människor, än vad jag kan ge med tre hundar. Han behöver att man enbart jobbar med honom ett tag så han bättre går in i gruppen. Det räcker att Pompe är busig...Men vi älskar såklart lille Mijo som är världes goaste inomhus..)
Med detta väder som är nu får jag väl göra om pruseduren en gång till i kväll för i morgon ska han ställas ut här i Kupolen. Det är valputställning, spännande....första gången för mig, sambon har varit med förr så han får väl visa vägen. Jag hoppas verkligen att Pompe blir fint kritiserad. Jag tycker att han är så liten ännu för sådana här alvarliga saker. Som att uppföra sig och sånt...Just nu biter han i det mesta, lyssnar inte, har jätte vilja, tjurar osv. Nu ska jag slappa och meditera inför morgondagen så mina nerver åtminstonde är under kontroll, det kan ju hjälpa en del. Lugn och bestämd........lugn och bestämd............luuugn och bestäääämd.................................................luuuuuuugn och bestäääääämd.
Nyss kom vi in från skogsturen som var mer än blöt och blåsig, hundarna såg ut som pocker när vi kom hem. Det var bara in i duschen med dem alla tre. Taskigt. De såg inte glada ut när jag öppnade dörren till toaletten och pekade menande att de skulle gå in. Alla sänkte sina huvuden och svansar. Mijo kravlade motsträvigt in och kröp ihop till en liten boll på toagolvet. Mojje är lite enklare, han accepterar läget även om han inte gillar det. Pompe är en historia för sig, han är som ett yrväder som far omkring så schampoot yr. Vet inte om han gillar det eller inte, han gillar vatten det vet jag för han badar oftast när vi är i skogen, men det är ju klart av fri vilja.( Snart hämtar de hem Mijo, de var i Jönköping för en stund sedan. Skönt!!! Visst är han underbar men han kräver en annan tillsyn, i och med han biter andra människor, än vad jag kan ge med tre hundar. Han behöver att man enbart jobbar med honom ett tag så han bättre går in i gruppen. Det räcker att Pompe är busig...Men vi älskar såklart lille Mijo som är världes goaste inomhus..)
Med detta väder som är nu får jag väl göra om pruseduren en gång till i kväll för i morgon ska han ställas ut här i Kupolen. Det är valputställning, spännande....första gången för mig, sambon har varit med förr så han får väl visa vägen. Jag hoppas verkligen att Pompe blir fint kritiserad. Jag tycker att han är så liten ännu för sådana här alvarliga saker. Som att uppföra sig och sånt...Just nu biter han i det mesta, lyssnar inte, har jätte vilja, tjurar osv. Nu ska jag slappa och meditera inför morgondagen så mina nerver åtminstonde är under kontroll, det kan ju hjälpa en del. Lugn och bestämd........lugn och bestämd............luuugn och bestäääämd.................................................luuuuuuugn och bestäääääämd.
Blir så trött....
på den här jäkla kroniska värk jag har i min axel och mina armar. Jag brukar inte gnälla offentligt men idag måste jag för denna natt har varit allt annat än trevlig. Hela natten har mina lemmar pulserat och bränt av smärta. Nu på morgonen var mina kunde jag knappt resa mig ur sängen för all smärta. Väl uppe har jagproblem att sätta på kaffe, göra mackor osv för händer är så svullna.Redan 1994, efter en krock där jag skadade axeln, har jag haft värk i denna. Med åren, trotts operationer, sjukgymnastik och annan terapi, har denna värk bara blivit värre. Sedan 1998 har jag medicinerat med värkmedicin varje dag, ett tag provade jag epe-medicin men den hade ingen effekt. Det var bara synen som påverkades, allt blev dimmig. Värken sprider sig. I flera år har vänsterarmen känts som en tjock, tung värkande basebollklubba från armbågen ner till fingerspetsarna. Runt handlederna pågår en helt annan värk, som ger en känsla av att handen snart kommer att falla av. Det är ett helvete....å så j..la tröttsamt...sover aldrig en hel natt, vissa dagar orkar jag inte med människor, utan vill bara vara för mig själv. Energin är helt enkelt slut. Idag är en sådan dag.....
Äntligen...
är Kosovo en fri stat. Här i Hässlehåla har albanerna firat så det ståt härliga till på stortorget. Jag är glad för deras skull och ledsen för att jag inte fick tillfälle att vara där och dela denna glädje med dem. Istället var jag i hagen med hundarna, men folkmusiken de spelade på torget fick jag njuta av för den nådde ända till mina öron där jag stod. Det måste vara underbart för dem att de nu äntligen får resa hem igen, efter alla dessa år i ett annat land. Och Sverige med sin komplicerade kultur. Jag har förstått att det inte varit lätt för dem att integreras. Vissa delar har de trotts allt tagit till sig och gjort till sitt, det finns ju inget ont som inte har något gott med sig ,heter det ju. Så trotts tragedin av krig och elände som de kom ifrån, har de har fått möjlighet att utbilda sig, fått läkarvård, tandvård , barnbidrag, A-kassa, socialbidrag, pension osv Detta svenska socialsystem hoppas jag nu de ska implementera och ha glädje av i det nya Kosovo. Underbart....tycker ni inte? Kanske får vi reda på avresedatumen så vi tillsammans kan vinka av dem och önska dem lycka till. Hässleholms kommun kan gott ordna något jippo på stortorget i samband med denna. Jag kommer....
Grattis, grattis till friheten, alla Albanska människor både i Sverige och andra länder. Lycka till i framtiden.
Grattis, grattis till friheten, alla Albanska människor både i Sverige och andra länder. Lycka till i framtiden.
Vilken..
måndag, soligt och varmt, kan det bli bättre? Hela familjen åkte på utflykt till skogen för att njuta det underbara vårvädret. Pompe tog sitt första dopp i en liten skitig å där vi alltid brukar stanna och ta en drinkpaus. Med ett skutt hoppade han i, härligt. De andra två fegisarna stod vid åkanten och förfärades över Pompes djärvhet.
På eftermiddagen lekte vi med Kajsa och två andra nya kompisar som vi inte kommer ihåg namnet på. Det var en tik och en hane, pytte små, någon tjekisk ras. Men ni skulle sett Pompe i hagen idag. In kommer en man med sin lite större tik, Pompe skällde mot dem lite kaxigt, när sen mannen släppte tiken fri och hon satte fart mot Pompe tvärvände han i panik och satte av mot mig, som inte längre stod vid hans sida, samtidigt som hans skall förändrats till ett skriande i de högsta toner ni kan tänka er. Han blev så skiträdd...Jag och de andra som stod längre in i hagen skrattade så vi fick ont i magen, det såg verkligen helroligt ut. Taskigt? Nja lite, men ibland kan man bara inte hålla sig. Vilken fegis, speciellt om hundarna är lite större....
Nu i kväll gick vi rastrundan med grannen och hans Gobby som Mijo haft flera utbrott mot, men efter ett tag, med lite tålamod, accepterade han Gobby och gick utan problem brevid honom hela rundan. Kanske finns det hopp även för honom...han bet heller inte Gobbys pappa.
På eftermiddagen lekte vi med Kajsa och två andra nya kompisar som vi inte kommer ihåg namnet på. Det var en tik och en hane, pytte små, någon tjekisk ras. Men ni skulle sett Pompe i hagen idag. In kommer en man med sin lite större tik, Pompe skällde mot dem lite kaxigt, när sen mannen släppte tiken fri och hon satte fart mot Pompe tvärvände han i panik och satte av mot mig, som inte längre stod vid hans sida, samtidigt som hans skall förändrats till ett skriande i de högsta toner ni kan tänka er. Han blev så skiträdd...Jag och de andra som stod längre in i hagen skrattade så vi fick ont i magen, det såg verkligen helroligt ut. Taskigt? Nja lite, men ibland kan man bara inte hålla sig. Vilken fegis, speciellt om hundarna är lite större....
Nu i kväll gick vi rastrundan med grannen och hans Gobby som Mijo haft flera utbrott mot, men efter ett tag, med lite tålamod, accepterade han Gobby och gick utan problem brevid honom hela rundan. Kanske finns det hopp även för honom...han bet heller inte Gobbys pappa.
Kanske är ...
han gullig men utseendet bedrar. Vem talar jag om? Mijo såklart. Nu har han varit igång igen. Idag var det pappas ben som kom ivägen för hans tänder, inte bra. Vi var hos mamma och stojade och lekte i trädgården, strax innan vi skulle hem kom pappa hem från att varit och postat ett brev. Samtidigt som jag står med Pompe för att sätta honom i bilen hör jag pappa ryta till. Sen ser jag honom jaga Mijo uppför trappan och ner igen medan han fortsätter att ryta och gorma på Mijo, som nu hukar av skräck. När pappa kom in i trädgården så attackerade Mijo honom. Han bet honom i benet. Jäkla hund, nu är jag så trött på honom.....att ha tre hundar är jobbigt ändå...men hellre en flock "normala" vovvar än en som Mijo. Helt opålitlig. Personligen tycker jag syn om honom för han gör ju vad han själv tror är rätt. Någon borde ha tränat, tränat och tränat honom så han kunde fungera och få frihet som andra fria djur. Visst man ska inte bli reagera aggresivt, men vi människor har ett sätt att reagera och det är med ilska och aggretion när någon är dum. Därför blir det så fel för Mijo...han skulle tränats lugnt och konsekvent med uppmuntran, nu blir det bara i de situationer som är akuta vilket blir helt fel. Innan idag morrade han åt en man inne i Hagen där vi rastar våra hundar. Tur befann mannen sig innanför staketet och slapp därför att bli biten. Härom kvällen gick Mijo loss mot grannens terrier som Mojje och Pompe brukar leka med. Han uppförde sig riktigt utspårat, den andre vovven såg ut som han ville döda Mijo om han bara kommit nära nog. Detta är skitjobbigt. Mijo är liten och lätt vilket ställer till det när situationen blir hetsig. Vid tillrättavisning far han upp i luften av kraften, sen är han så jäkla snabb så när man väl fått honom på rygg så är situationen över för längesedan. Det är svårt att ha honom tillsammans med mina andra två när situationen kräver hans totala uppmärksamhet. Min Mojje lägger sig alltid i, tycker han att jag gör fel klipper han till mig med tassen, det gjorde han häromdagen, Pompe som inte förstår vad som händer skäller för att heja på. Mojje förstod nog att jag gjort rätt för han fick sen själv hugga in och tillrättavisa Mijo. Snurrigt........
Mijo räcker tunga åt?
Glömde denna roliga bild på Mijo. Här försöker han få ut något skit han stoppat i sig. Det tog ett tag och det var mycket Blä blä blä ljud.
Solig...
skogspromenad med våra vovvar Mojje, Mijo och lille Pompe. Fullt ös och inga outbreaks från Mijo. Visserligen mötte vi inga andra människor. Tur var väl det för vi passade också på att träna honom att gå bakom eller max brevid oss. Lite tid tog det men snart hade han förstått reglerna....annars hade kopplet hakats på. Vi hade ett underbart väder vilket jag ínte tror att det blir i morgon för här har börjat blåsa riktigt hårt, hör jag. Men det är ju klart, inne i skogen brukar inte blåsten vara så stark...
Puss och kram till dottern i Sälen som jag vet läser denna blogg. Mijo mår superbra, leker, busar, vilar och äter massor. Sover i min säng, under mitt täcke...avundsjuk va?? trodde väl det.
Puss och kram till dottern i Sälen som jag vet läser denna blogg. Mijo mår superbra, leker, busar, vilar och äter massor. Sover i min säng, under mitt täcke...avundsjuk va?? trodde väl det.
Varför lura sig själv...
genom att tro att man lurat någon annan? Är människan så dum eller tror hon att hon är smartare än andra? Varför säger jag så här?Jo, en väninna gör så här hela tiden. Hon ger sig in i relationer med lögnaktiga svin som först utger sig för att vara något annat än vad de verkligen är. Senast i raden av skitstövlar är det en man som efter en utekväll följde henne hem. På vägen avslöjade mannen att han, hör och häpna, älskat henne i 6 år. Bara där borde hon reagerat...men istället sög hon till sig dessa ord som en svamp. Snart inleder hon en relation men aset som berättar olika saker om sig själv exempelvis, att han är egenföretagare, heter ett namn, har ett antal barn osv. Han säger till henne att visst han kan berätta för henne vem han är, fast sanningen kommer ändå att visa sig efter hand, menade han. Detta fick väninna att tro på honom....trotts att det var en del han sa som lät lite misstänksamt. Hon och jag snackade en del om detta och jag menade på att ge dig inte in i något med denne lustiga typ...syftade då på den tidigare kärleksförklaringen, som jag tyckte var tvivlaktigt beteende för en normal man. Bara desperata män säger så här även om det skulle vara sant. Det får åtminstonde gå en tid innan man avslöjar sin sanna agenda, eller hur? Det visade sig iallafall att han hade ljugit om både det ena och andra. Han var inte egen företagare utan han berättade att han stjäl bilar, säljer dem för att stjäla tillbaka dem igen. Han hade fler barn än han tidigare sagt, många fler. Han heter något annat än vad han presenterat sig som. Säkert en annan massa lögner som jag inte är insatt i, men dessa var stora nog så det räcker. Trotts detta berättar väninnan, när hon ringde i veckan, att de varit på ett kalas i helgen som varit så trevligt så. Alla hade talat och spelat spel och haft jättetrevligt. Det är väl kul men sedan sa hon att värdinnan tyckt att hennes nuvarande såg bra ut att han inte såg så dum ut som min väninna beskrivit honom som osv. Jag svimmade nästan, vad fan sysslar människan med? Här sitter hon och lägger ut texten om hur trevlig aset är, hon lever helt i förnekelse. Menar hon att hennes värdinna tycker det är ok att en man ljuger och härjar med min väninna? Väninnan trodde hon lurat in mig att tro att Åhhhh vad fin han är, han är ju social och trevlig, då måste det väl vara ok trotts alla lögner? Jag kan inte med ord beskriva vad jag egentligen skulle vilja säga till henne. Hon sitter och övertalar sig själv med att det är ok. Då ska ni veta att hon har terroiserat alla de sista ca 15 åren med hur dåligt hon mår av den relation hon var i då. Denne man hon levde med då har hon ett barn med, han var precis likadan som denne hon träffar nu fast ett antal år yngre. Annars stämmer allt på pricken. Jag har inte gjort något annat de sista åren än att lyssnat på hennes gnäll och skitprat om honom. Plus alla andra som blivit indragna...när den relationen tog slut trodde vi att nu så....Hon försöker hela tiden med lism luras, genom att föra fram saker kring den nuvarande på ett sätt som hon tror kan få mig att ändra uppfattning. Jag är förfärad och jag vet inte hur eller vad....orkar inte bara. Det är så patetiskt, så patetiskt lär sig aldrig människan? Jag kan riktigt höra hur hon övertalar sig själv att tycka annorlunda än vad hon egentligen tycker innerst inne. Det är nu i början, när allt är spännande och lätt känslomässigt som hon slätar över skavankerna men sen så...när det har lagt sig och hon nässlat in sig ordetligt....
Dilemma
Nu har vi något att fnurra på. Eventuellt, OBS kanske så ökar vi ut flocken med ytterligare en hane. Blir det förmycket??? Allt börjar med att vi ser Pompes söte lille bror till salu på blocket . Stackaren har ännu inte lyckats komma till en nya ägare. Där är han på bild, och han ser så mysig ut så hos oss väcks ta hand om känslor. Pompe är ju så ljuvligt underbar och det är förmodligen hans bror med. Så vi prentar ett meddelande till Katarina; Vi kan ta emot honom, men att det får bli kärlek i betalning för just nu har vi inte 9000,- till hundköp. Ni vet man får en idé som inte är helt ogenomförbar....Svaret vi får tillbaka är att ok, det låter intressant men det finns intressenter i Norge så hon måste först få svar från dem...Nu blev det plötsligt allvar...Oj, då...Nja vad tänker vi nu när infallet faktiskt kan bli verklig? Spännande, fast samtidigt måste vi fundera allvarligt på om det är genomförbart...Hur det än är så blir det jag som för det mesta sköter hundarna...Nu precis läste jag mailen och där undrar Katarina om vi kan tänka oss att ta Rex (bilden) på foder istället? Så som vi har Pompeluringen...Häri ligger nu dilemmat, kan vi det????Jaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa, tycker jag, men tveksamt tycker sambon som menar, hur ska vi göra om du börjar jobba? Kommer det att vara annorlunda med tre istället för två hundar? Nej, anser jag. Det kan bli jobbigt med två med, faktiskt kan det t o m vara Rex som kommer att bli den som blir enklast att lämna, det vet man ju aldrig, eller hur. Grunden för om det ska bli bra eller inte är ju faktiskt hur vi nu väljer att uppfostra våra små vänner. Min nuvarande dröm är att jobba med hundar på ett mer proffessionelt plan......Bo på landet, eller åtminstonde lite utanför stan och bara njuta av livet med våra underbara hundar.
Mitt barnbarn....
är helt galen. Jäkla Puder puff, bet väl en man i byxbenet, idag, när vi var på skogspromenad. Precis innan incidenten diskuterade jag med mitt sällskap Jessica, om han verkligen skulle vara lös, han är ju så opålitlig. Jessica svarade att, här är ju inte så många människor vid denna tiden, du får prova. Så i en uppförsbacke fick jag syn på ett sällskap på två män och en kvinna. Mijo såg dem också och satte av emot dem. Jag ropade, stanna både till dem och åt honom som inte lyssnade. Sällskapet stod blixtstilla och jag var nästan så jag kunde ta Mijo när han sätter av framåt, rundar de första två för att hugga tag i byxorna på mannen längst bak. Fy vad jag skämdes, usch, usch!!! Självklart bad jag så mycket om ursäckt...de sa att det gör ingeting men visst gör det. Anledningen till varför Mijo valt mannen längs bak som offer var för han var, tror vi, "förståndshandikappad". Inte för att Mijo inte biter andra friska män, för det gör han, men i denna situationen såg det ut som han strategiskt valde ut sitt offrer. Hur ska jag göra med detta problem? Plus att Mijo nyss i förra veckan bet två andra män vid olika tillfällen. Nu får han tillsvidare gå kopplad...friheten är inskränkt. Känns inte kul att gå ut med honom någonstans för tillfället....nu ska han dessutom vara här hos oss en hel vecka...Imorgon kommer....
vårt lilla monster barnbarn hit. Hans föräldrar ska till Sälen och åka skidor och då får han inte följa med för det är en annan jättehund som ska det. Dottern är rädd att Mijo blir färdmat till jätten om han är med. Jätten är en Bullmanstiff som heter Baltarzar, dotterns fars hund. Men Mijo hade nog kunnat ta för sig, han backar ju inte för att sätta tänderna i en vuxen man. Lite jobbig är han, måste jag få tillägga, han är otippad, man vet inte när hans infall kommer därför måste man passa på honom hela tiden. Vi är ju i skogen varje dag och där springer mina vovvar lösa men det går inte med Mijo. Skulle bli katastrof om det kommer en människa eller en annan hund...Vi får väl dra honom, efter oss, i vår bilbur. Då kan jag åtminstonde vara säker på att han inte skadar någon. Nej, skämt å sido, det får bli hårdträning...vett och etiketts lektioner. Får ta honom ensam en runda, kanske med klöveväskan på ryggen, så han får något att fokusera på under tiden vi går....Men han är mysig att ha inomhus för han är så kelen. En riktig myspelle som gärna kryper nära under täcket....
Hjemkommen fra Norge
Då har mellandottern kommit hem från Norge där hon jobbat, andra rundan, hela januari och framtill nu i helgen. Tror ni att hon hört av sig till sin mamma? Nej, jäkla unge. Här har man fött, fostrat, gjort allt för att hon ska bli en självständig medborgare, matat, klätt osv sen hör hon inte av sig!!! Lite ledsen blir jag nog...även om jag vet att jag är precis likadan som hon. Reser jag, kan jag aldrig ringa hem och höra hur allting är. Jag blir nästan sjuk bara jag tänker på om det då skulle vara något och att inte ha möjligheten att vara där. Nu när jag bor i Hlm och barnen i Karlskrona är jag likadan...har svårt att höra av mig regelbundet för det gör ont att inte vara där. Vi var alltid så tajta, barnen och jag...vi umgicks hellre med varandra än med någon annan. Nu är det så tomt efter dem. Hade jag bott kvar i K-na hade vi umgåtts jämt, det vet jag, vi tillochmed jobbade ihop en sommar. Kanske inte sonen, han har så mycket eget för sig, ni vet polare, innebandy, partyliv. Men han var ändå mammas...sista åren har han bott hos sin pappa, som är en underbar far, egentligen har han velat bo hos honom i flera år men jag hade svårt att släppa honom, var väl rädd för något onödigt som vanligt, eller tänkte mer på mina känslor än sonens. Så det har nog varit bra för sonen att vi flyttade till Norge och sen till Hlm för då blev det naturligt för honom att bo hos pappa. Som mamma är det svårt att släppa barnen och det är jag nog inte ensam om...men idag känns det fel att jag inte gjorde det tidigare än det nu blev, men bättre sent än aldrig. Jag tänker så här, om det här med att höra av sig, att de ringer om det är något annars är allt ok.Mina barn har alltid retat sig på att jag var så överbeskyddande...samma här...kände mig sjuk av att tex vara ute och cykla med barnen. Jag kunde se framför mig hur de skulle ramla och skada sig. Glömmer inte när sonen fick sina inlines, han fick åka på altanen först, tills han behärskade det, innan jag vågade låta honom åka på området...så jäkla fjantigt va? En gång for han iväg runt husknuten medan jag tittade på och det sög i magen av obehag för jag trodde att nu var det sista gången jag såg honom. Nä usch vad hemskt det måste varit för barnen med en sådan mor! Jag har sett konsekvenserna av det hos älsta dottern. Hon har utvecklat en rädlsa för mycket...förlåt gumman, hoppas du kan gå i terapi för att bli kvitt mina demoner...
Pompes familj i Ystad...
Bild av Katarina Dehman.
http://www.freewebs.com/kennelpuppydreams/aktuellkull9feb.htm
har fått valpar i helgen. Grattis Katarina, kul att allt gick bra. Jag var övertygad om att Gina skulle få minst 10 st men dessa 5 är ganska stora, eller? Åhhh, vad vi längtar efter att komma och se dem. Finns det något goare än valpar, Nej!
Jag sa till Sambon härom dagen; Blir du sur om här är en tik när du kommer hem från jobbet en dag? Nja, svarade han, vi har ingen plats. Då måste vi flytta. Men det behöver vi väl inte, sa jag, samtidigt som jag visade med handen över sängen att det är gott om plats för en eller två till. Sen sa jag, Mojje ligger ändå under sängen så här uppe får vi plats med i allafall en till. Självklart har vi inte alla hundar i sängen och det är inte det måttet som är avgörande för om vi ska ha en till, det förstår ni nog. Jag vill ha en tik, har velat det hela tiden. Fick reda på härom dagen att en kennel med Bichon Frissé ska lägga ner och att de har en tik de ska ge bort. De hade frågat ett äldre par som redan har en tik från kenneln men de hade inte bestämt sig. Jag känner parets barnbarn och jag har tänkt fråga henne om det nästa gång jag ser henne....men jag hade ju hellre haft en från Ginas kull för hon är så ljuvlig...Den goaste hund som finns...så kelen och mild. Grannen har en valp efter henne som även hon är ljuvlig, kelen och mild så potensialen finns där.En Frissé hade passat Mojjeneisen bra, om vi ska göra som vi tänkt, att para honom. Vi funderar ju på det, men problemet med det blir väl att vi inte har hjärta att sälja dem sen...tänk om de bara blir 3 st, det har vi ju plats för.....
http://www.freewebs.com/kennelpuppydreams/aktuellkull9feb.htm
har fått valpar i helgen. Grattis Katarina, kul att allt gick bra. Jag var övertygad om att Gina skulle få minst 10 st men dessa 5 är ganska stora, eller? Åhhh, vad vi längtar efter att komma och se dem. Finns det något goare än valpar, Nej!
Jag sa till Sambon härom dagen; Blir du sur om här är en tik när du kommer hem från jobbet en dag? Nja, svarade han, vi har ingen plats. Då måste vi flytta. Men det behöver vi väl inte, sa jag, samtidigt som jag visade med handen över sängen att det är gott om plats för en eller två till. Sen sa jag, Mojje ligger ändå under sängen så här uppe får vi plats med i allafall en till. Självklart har vi inte alla hundar i sängen och det är inte det måttet som är avgörande för om vi ska ha en till, det förstår ni nog. Jag vill ha en tik, har velat det hela tiden. Fick reda på härom dagen att en kennel med Bichon Frissé ska lägga ner och att de har en tik de ska ge bort. De hade frågat ett äldre par som redan har en tik från kenneln men de hade inte bestämt sig. Jag känner parets barnbarn och jag har tänkt fråga henne om det nästa gång jag ser henne....men jag hade ju hellre haft en från Ginas kull för hon är så ljuvlig...Den goaste hund som finns...så kelen och mild. Grannen har en valp efter henne som även hon är ljuvlig, kelen och mild så potensialen finns där.En Frissé hade passat Mojjeneisen bra, om vi ska göra som vi tänkt, att para honom. Vi funderar ju på det, men problemet med det blir väl att vi inte har hjärta att sälja dem sen...tänk om de bara blir 3 st, det har vi ju plats för.....
Pompe dreglar...
floder idag. Han har säkert varit och ätit på något han inte borde eller är det tvättvattnet han drack lite av i går. Han är överallt och ingenstans samtidigt, plus att han ska stoppa allt han ser i munnen. När vi är ute och går får jag hela tiden hålla koll men trotts det lyckas han varje gång jag kollar ha något skit i munnen.
Som sagt, igår drack han tvättvatten. Sambon hade lagt sin jacka i blöt i en hink på toaletten och den var Pompe framme vid, två gånger och lapade i sig av. Nu var det inte mycket men ändå. När min mellersta dotter var liten var hon likadan. Allt stoppade hon i munnen, jag har plockat ut levande getingar som har varit helt omtumlade efter att hon snurrat runt de i munnen med hjälp av tungan, sen har det varit häftstift och skruvar....En gång, hade hon lyckats välta en flaska flytande Ariel som började läcka. När jag fann henne låg hon och slickade i sig tvättmedlet. Det kunde ju inte vara bra, tänkte jag och ringde giftcentralen. Alla vet ju hur rent vittvätten blir av Ariel så den måste innehålla något giftigt. På giftcentralen frågade de bara om det bubblade ur munnen på henne...Gjorde det inte det så var det ingen fara....så då får vi hoppas det gäller samma för Pompe.
Som sagt, igår drack han tvättvatten. Sambon hade lagt sin jacka i blöt i en hink på toaletten och den var Pompe framme vid, två gånger och lapade i sig av. Nu var det inte mycket men ändå. När min mellersta dotter var liten var hon likadan. Allt stoppade hon i munnen, jag har plockat ut levande getingar som har varit helt omtumlade efter att hon snurrat runt de i munnen med hjälp av tungan, sen har det varit häftstift och skruvar....En gång, hade hon lyckats välta en flaska flytande Ariel som började läcka. När jag fann henne låg hon och slickade i sig tvättmedlet. Det kunde ju inte vara bra, tänkte jag och ringde giftcentralen. Alla vet ju hur rent vittvätten blir av Ariel så den måste innehålla något giftigt. På giftcentralen frågade de bara om det bubblade ur munnen på henne...Gjorde det inte det så var det ingen fara....så då får vi hoppas det gäller samma för Pompe.
Det var bättre förr?
Jag kom och tänka på något igår som egentligen inte är så längesedan...Det var när jag var liten ungefär för, usch vad hemskt, 40 år sedan. Alltså, det känns inte som så längesedan men det var på sjuttitalets början och vi bodde i en villa här i Hässleholmscity. Och kom ihåg att min första dotter föddes i början på åttiotalet alltså ungefär 14 år senare än det jag ska berätta om. Jo, vi bodde alltså i denna villa som låg i city vilket borde inneburit att den skulle varit modern på denna tid men det var den inte utan tex det fanns ingen toalett eller bad inne. Skulle vi bada fick vi gå utomhus, runt huset, ner i källaren, där längst in i pannrummet stod ett badkar på fötter som vi kanske använde en gång i veckan, minns inte riktigt. Inne i villan saknades det även moderniteter som frys, TV, telefon....men det jag ska komma till är att vi hade utedass på gården. Det stod fyra stycken på rad längst ner i trädgården. En gång i veckan kom bajsmännen och tömde. Jag kommer ihåg bajstunnorna, de hade spännband runtom som säkerhet för att inte riskera att allt skulle fara ut om de tappade dem ...äckligt. Det luktade inte gott, kan jag minnas, fast det var ju inget man tänkte på då. Brevid bajshålet, på dasset, fanns telefonkatalogen och gamla tidningar som användes som toapapper. På den tiden gick folk omkring med trycksvärta i häckarna, fräsch. Hade man otur kunde man ha en hel adress eller senaste nytt i baken. Det fanns också utedass med flera hål på rad där hela familjen kunde sitta samtidigt och umgås...eller vännerna. Så var det, inget konstigt alls..att skita var en social aktivitet. Jag minns att jag tyckte det var lyxigt med utedass som hade flera hål, jag tror t o m att jag ville ha det i mitt hus när jag blev stor...Tänk vad allt har ändrats och hur jag har ändrats...Men visst är det inte så länge sedan.....Kaffe..
För några timmar sedan var jag och köpte kaffe så nu har jag satt i mig tre koppar. I vanliga fall blir det en kopp men bara för att jag inte fick det direkt på morgonen så har jag kompenserat med att dricka förmånga koppar. Nu sitter jag här och mår lite illa...typiskt. Ska försöka sova en stund för nu sover båda hundarna...men det är inte så lätt att komma till ro efter allt kaffe. Även om tröttheten sitter som en mössa på huvudet är kroppen rastlös. Men ska försöka blunda lite, om jag bara kan låta bli datorn för ett ögonblick.
Kämpar...
för att inte somna om. Vaknade när sambon väsnades här vid 5 i morse. Han tror själv att han smyger...jag ligger och retar mig och får stor lust att drämma något i skallen på honom. Det ända jag hör är vatten som fullkomligt sprutar ur kranen, klirr från bältet som slår emot handfaten, toalocket som dunsar igen, skor som klampar i golvet och sen den här jä...la ryggsäcken han envisas med att ha, med alla dess dragkedjor som ska dras i, en efter en för att han letar efter något, sen prasslar han runt i den i flera minuter. Sist men inte minst, smyger han in till mig och vovvarna för att säga hejdå innan han tassar ut för att slå igen ytterdörren. Ute i trapphuset skramlar han sen med nycklarna som han med våld trycker in i låset och vrider om med sådan kraft att kolven håller på att lossna. Grannar vaknar säkert också av allt detta.
Tänkte först, jag somnar om men kunde inte för adranalinet pumpade för fullt. Låg istället , efter jag lugnat ner mig, och blev sugen på frukost, så jag kravlade mig ut i köket för att sätta på kaffe men upptäckte att kaffeburken var tom. Vilket öde, finns det något värre? Ok det finns det, men ändå. Kaffe är det som får mig att vakna på morgonen...nu sitter jag här och försöker tvinga mig själv att dra på mig kläder och bege mig ut i kylan. Jag vet att jag inte kommer att vakna idag om jag inte får kaffe.
Så tröttsamt.....
Idag ska jag till syrran och våldgästa om hon nu är hemma, men det brukar hon vara. Hon är ju pensionär nu så hon kan lugnt vara hemma och slappa. En annan måste ju kolla jobb varje dag och det är så jäkla tråkigt...Varför känner jag det så? Jag har liksom tappat lusten på att få ett jobb, känns som det inte spelar någon roll. Dessa jäkla ansökningar och denna väntan för att få en positiv respons. Bättre att jobba med vovvarna här hemma, just nu åtminstonde. Nä, nu får jag ta mig i kragen...på med kläderna och ut till bilen. Ha en bra dag.
Härlig februaritur i Tormestorp.
Här är vi på skogsrunda med grannens Gobby en liten härlig terrier. Vi stal med oss honom här utanför. Han är lite lik Mojje i sitt sätt,. De är som två små gubbar, de går inte att muta dem med godis för att de ska göra konster. De har också likadan blick, lika svårflörtade. Pompe är så rolig, jag kastade kottar som han, med stor iver, sprang för att hämta, men inte för att ge mig dem utan för att gömma dem. Han hade tillslut en hel hög under en gran och när den platsen var full fann han en annan ibland en rishög intill vägen. Vilket göre han hade med dessa kottar. Han gömmer allt...så undra hur vi ska göra för att få honom att apportera?
Onsdag....
Idag blev det pannkakor, så gott. Efter en lång skogstur med Pompespaniel, Bichon Mojjenies och deras väninnor Doris och Hansson var det gott med mat och en lång tupplur. Det tar på krafterna att jaga omkring i skogen. Vi fick tipset, av några vi mötte i skogen, om en annan runda. Den var en bra, men en aning kärrig... Vi träffade också två hanhundar. Det gick jättebra, även om Mojjenies först visade en tendens av irretation mot den ene. Jag sa till på skarpen, det verkade ta, för efter det lugnade han sig. Vore ju trevligt om han kunde lägga av att vara irreterad på andra hanar, plus att någon gång träffar vi kanske på en hane som inte flyttar sig för honom utan biter ifrån och då är det inte så kul. Skulle det vara en större hund kan den skada honom ordentligt...själv har han musbett som, om det skulle vara, inte skadar den andre lika illa. En annan grej som kan bli ett problem i framtiden är att lilleman tar efter, han gör som storebror och kaxar sig, även om han inte vet varför, han "vovvar" mot de flesta nya han ser. Men vi tränar för fullt....
Självklart glömde jag kameran idag också, så jäkla tröttsamt. Jag som lovat kennelmamman lite nya foton, fina från skogen som det ser nu kan hon glömma det. Jag kommer aldrig ihåg någonting....Får väl lägga kameran i bilen så den alltid är med. Tur att vi är i skogen varje dag för någongång ska jag väl komma ihåg den.
Självklart glömde jag kameran idag också, så jäkla tröttsamt. Jag som lovat kennelmamman lite nya foton, fina från skogen som det ser nu kan hon glömma det. Jag kommer aldrig ihåg någonting....Får väl lägga kameran i bilen så den alltid är med. Tur att vi är i skogen varje dag för någongång ska jag väl komma ihåg den.
Agility i skogen..
Det var full fart på vovvarna i skogen idag. Vi arrangerade en hinderbana som de bara älskade...med lite godis som muta flög de som gaseller över stock och gren. Under promenaden hade vi också en boll med oss, det var så kul, Mojje sprang i blixtfart för att hämta den, medan Pompe, när han fick tag i den ilade in i skogen och gömde den. Han verkligen grävde ner den under löven sedan stod han och låtsade som ingenting, det såg jätteroligt ut.
När vi kom hem förstörde jag glädjen genom att sätta in dem i badet. Inget de gillar ...Men de är söta efteråt i sina små tröjor som de får ha för att suga upp fukten ur pälsen .
Senare har jag varit hemma hos storebror för att hjälpa honom med gardinbyte i köket. Han är så go och snäll, och blir så glad när man kommer hem till honom. Han var med om en bilolycka för många år sedan som har gett honom en del men. Han fungerar bra i alla sammanhang fast har problem eftersom han inte känner igen ansikten. Detta handikapp gör att vi måste bestämma exakt vilken tid vi kommer på besök. Då vet han att aha, nu är det Maritzi, ok. Kommer vi inte i tid blir han jätte orolig och nervös....För oss som inte riktigt vet hur han upplever det kan det vara lite jobbigt, för det är inte alltid man kan bestämma exakt tid, saker och ting kan ju förändras. Om detta skuller ske blir han inte glad vilket man sen får höra i en evighet...- Alla bara säger att de ska komma men kommer aldrig osv...lite offer tendenser. Men idag kom jag i tid så då var han nöjd.
När jag kom hem hade sambon gjort en fantastisk middag som jag åt med njutning. Det är fint det, att komma hem till dukat bord och bara få sleva in. Han gör underbar mat...
Nu ska jag hoppa i säng för ögonen känns som grus. Förresten såg ni Gynning, är hon inte helt fantastisk? Vilken personlighet. Lite ADHD kanske, men skit samma hon är läcker. Heja skånskan...Gónatt
Middag hos mor
Mmmmmmmm, mammas spagetti och köttfärssås, mums. Nu har vi varit hos mor och far och spisat middag, visst är mammas mat bäst? Efter maten gick mor och jag på en långpromenad runt motionsslingan i Tormestorp med Mojje och Pompe. Halvvägs på rundan upptäckte Pompe en göl som han slängde sig i. Mojje stod vid kanten och tittade på, han gillar inte att bli blöt. På ett annat ställe fann de en vattenpöl som var frusen. Denna roade de sig med att ta sats och slira sig över flera gånger. Vi blev lite oroliga att någon av de skulle bryta benen men det gick bra. Väl hemma fick vi bada dem båda två, de var så skitiga. Nu sover de här brevid mig. Pompe ligger med huvudet på mitt lår som nu är vått av hans dreglande, mysigt. Kvällen kommer sambon, jag och vovvarna att ägna åt mys och en rolig DVD, måste vara utvilade inför morgondagens äventyr.
Söndag och måndag...
Igår hade vi en jättemysig dag, jag och vovvarna. Vi åkte till skogen med grannen och hans Gobby och var borta i hela två timmar. Hundarna bara älskar att speka omkring i jordhögar som sorkarna bildat eller jaga varandra i full fart fram och tillbaka genom snåren. Mojje ligger inne med älgskutt när han far över grenar som fallit.
Vi inleder alltid skogsturen på en stor gräsmatta där vovvarna får springa av sig den värsta energin innan vi sen kommer in på stigarna där det går många människor och andra hundar. De är alltid lösa så det är viktigt att de kommer vid inkallning. Nu har vi tränat så många gånger att de ska sitta intill mig när vi får möte så nu gör de det utan att jag behöver säga något. Medan jag skriver detta kommer en skitodör krypandes, det är Pompe som släppt sig. Han åt innan han somnade, fodret är proteinrikt så det luktar förjäkligt när han släpper sig, usch....Nu har jag glömt bort vad jag ville berätta.
Inatt vaknade jag av att Mojje kliade sig intensivt i örat. Inte öronproblem nu igen, tänkte jag samtidigt som jag tände sänglampan för att kontrollera. Han är inte glad för det och försöker hela tiden vrida bort huvudet. Igårkväll hälde jag öronolja i hans öron för att rengöra dem vilket hade gjort att en hel del skit hade lossnat som jag nu, mitt i natten fick hjälpa honom att få ut. Konstigt att det alltid är högerörat som är igenbekat....Efter mycket protester från Mojjes sida lyckades jag rengöra det mesta. Har försökt titta i det idag men kommer inte till. Han bara blänger på mig när jag närmar mig.....Får väl hälla i en omgång droppar till idag så allt blir rent och fint.
I eftermiddag ska vi äntligen fixa bagageluckan, skönt för pappa har jagat mig om det i några veckor nu....han är jobbletare nu efter pensionen....mamma bjuder på middag, underbart, visst är mammas mat godast?
Ha en bra dag....
Familjen Cocker.....
Bilden tagen av Katarina Dehman 2008.
Här är Pompe, i mitten, med sin mamma, ytterst till vänster och sina två bröder Eddie och Rex.....Fina, eller hur.
Min lilla dotter ska.....
Bli sambo med sin underbare Johan som hon varit tillsammans med i snart 4 år. Jättekul, tycker vi. Hon ringde, från Norge där hon bor för tillfället, och berättade nyheten för mig. Min dotter är lite tokig, med många infall, som när hon berättat nyheten, frågade jag, När detta ska ske? Då svarar hon, när jag kommit hem från Filipinerna, som jag visst glömt att berätta att jag ska till, va? Ja just det, det har du, svarade jag. Hon ska dit med några vänner på semester och samtidigt ta dyrkarcert, berättade hon. Sen när hon kommit hem därifrån ska de flytta ihop. De har fått en vacker våning på två rum och kök mitt i centrum....spännande. Först när hon ringde sa hon, mamma jag ska bli, tyckte jag, faster? Vaaaaaaaaaa, sa jag, vad säger du, samtidigt som jag tänkte, jäkla Sebastia vad har du nu hittat på? Jag ska bli sambo, förtydligar hon. Huuu...jäklar, sa jag, och berättade för henne vad jag tyckte hon sagt....Som sagt, hon och Johan passar så bra tillsammans, de är lika varandra i mångt och mycket + att de liknar varandra till utseendet, vilket är lite lustigt. Ser man dem sitta sidan om varandra kan man tro att de är syskon för så lika drag har dem. Förutom detta har de liknande intressen. Han musiken och hon dansen...de är båda aktiva människor som inte låter relationen hidra dem från att nå sina mål i livet. De verkar lita på varandra och ha stor respekt för varandras intressen. Sen har Johan en underbara familj som berikat min dotter, en svägerska som nu är en av hennes bästa vän, svärmoroch svärfar som behandlar henne som sin egen. Så nu kan jag säga att jag är nöjd och glad för min dotters skull.....andra dottern som blir sambo....bara sonen kvar. Känner en liten tår i ögat av glädje över att jag berikats med så underbara barn och deras respektive. Båda mina döttrar har varsin härlig kille som är jättebra stöd för dem i livet....den äldsta blev tillsammans med sin när hon var fjorton år, idag är hon tjugotre och de är fortfarande tillsammans, sambo de också. Tack gode gud, amen,
Fyra framtänder..
Pompe har äntligen börjat tappa tänder men är det meningen att han ska ha dubbel uppsättning framtänder....Nä, skojar, även om han har det just nu ramlar babytänderna snart. Han är som mig, jag hade också dubbel uppsättning som drogs ut. Men det är inte konstig att han biter i allt han ser.Sista veckan har han varit så tröttsam med allt tuggande, det finns inget som går fritt när han är igång. Öppnar jag min garderob är han snabbt framme och drar ut så mycket han kan. Varje tillfälle jag öppnar en låda ser jag en liten svart nos komma fram nedifrån och vips har han fått tag i något. Vi kan inte gå in i badrummet utan han har fått med sig fem schampoflaskor ut i hallen inom loppet av en halv sekund. Han har tillochmed börjat nå upp till växterna i vardagsrummet. Hittade honom med ett stort blad i mungipan för en stund sedan. Fy fy....jag vet inte om växterna är så bra för honom ...de är ju säkert från Afrika någonstans och kanske giftiga. Fast än lever han, det är nog större risk att han kolar vippen av alla de dåliga nyheter som står i dagstidningen, som han tuggar i sig innan jag hinner läsa den varje morgon.
Jäkla regnoväder...
Har man hundar som vi måste man ut iallafall....igår hann jag inte ens blogga för det var bara ett evigt tvättande av hundar efter varje gång vi hade varit ute i slasket. Idag är det precis likadant....men ut måste man...Vi kom nyss hem från vår dagliga skogtur som var jättetrevlig trotts vädret. Vi införskaffade en visselpipa i måndags som vi, hela veckan, övat med vid inkallning och som båda nu klarar galant. Det är så skönt att slippa behöva ropa efter dem...folk kan ju tro, de som inte ser en för alla träden, att det går omkring en galning som skriker och blir rädda. Idag träffade vi även två tikar som Mojje och Pompe lekte med och hade jätte kul, en hade följe med oss hela rundan så nu ligger de här energidrenerade, mätta och nyduschade....så mysiga så. Nu ska vi äta middag och se på film, en tonårsfilm som tydligen skulle vara bra enligt sambon, om inte har jag hela bokserien Arn att njuta av resten av dagen.
