maritzi.blogg.se -

Här är en annan förebild

d

Inte heller en bra förebild! Hon blev nyss tagen i Norge för knarkinnehav. Hon och hennes band.

2007-10-19 @ 11:05:48 Permalink Allmänt Kommentarer (4) Trackbacks ()

Viktoria

Förebild men vilken bild? Hon ser ju helt vanskapt ut med den jättehakan. Inte undra på att kungahuset har det svårt med att gifta bort henne inom den blåblodiga linjen.

2007-10-19 @ 10:58:31 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Att aldrig bli trött

Efter den senaste veckans uppsittarnätter har det nu blivit svårt att komma till ro på kvällen. Jag somnar vid halv 4 och går upp vid 8.30. Det är ju inte många timmars sömn fast ändå kan jag inte komma till ro. Jag var hos sjukgymnasten i måndags. Jag går dit en gång i veckan för akupunktur och massage hos en genom go sjukgymnast. Vi diskuterade problematiken efter att hon funnit en kraftig låsning i min axelmusklatur. Vad har du gjort sa hon. Inget vad jag vet svarade jag. Slutligen började hon tala om tonus. Inget som jag tidigare hört talas om. Men det ingår tydligen i våra chakra. Jag ska då ha ett högt tonus menade hon? Vilket innebär att jag aldrig riktigt slappnar av. Hon menar att av den information hon fått av mig tidigare om mina sömnbesvär kunde hon dra denna slutsats. Hon menar att jag alltid är på vakt och när jag tänkte till så stämmer nog detta. Jag är nog ganska stissig. Kopplar liksom aldrig av riktigt. Ett ex. är om jag sover och någon ringer så svarar jag som om jag inte blivit väckt. Om det så är mitt i natten. Nu har vi kommit överens om att vi ska träna avslappning. Kanske ska detta kunna hjälpa mig att lättare komma ner i Tonus. Framförallt skönt om detta leder till mindre spända muskler och värk. Men än har jag inte själv lyckats få mig ner i tonus så nu sitter jag här och delar med mig med er i stället. Men nu ska jag gå in och läsa min deckare det brukar vara ett bra sätt att komma till ro, så go´natt

2007-10-19 @ 00:33:13 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Nytt kök

Idag har vi fått nytt kök, ursnyggt! Snart har vi fått det som vi vill ha det här hemma. Köksarbetarna kom redan halv sju i morse. Vi var så trötta för Mojje har ju inte varit riktigt bra de sista nätterna så det har varit mycket spring. Så när vi släppt in arbetarna gick vi och la oss igen och sov några timmar till eller rättare sagt när jag kom upp hade jag ett nytt kök, trevligt. Sen har mamma varit här idag och hjälpt mig tvätta. Sen åket vi iväg på en shoppingrunda för att hitta inredning till garderoberna. Så nu kan jag få lite ordning på grejorna här hemma. Nu sitter jag här och tittar på Dr Phil, och konstaterar att vissa människor är sorgliga. Tack gode gud för de fina barn jag har. Tack!! Jag saknar dem konstant. Nu är alla utspridda på alla håll, vi som var så tajta. Det var så mysigt att ha alla omkring sig. Hoppas det blir så snart igen. Mojje är ett litet substitut för mina barn, så det känns skönt att han kom in i våra liv. Lille Mio med, han är ju mitt första lilla barnbarn.

2007-10-19 @ 00:16:00 Permalink Allmänt Kommentarer (2) Trackbacks ()

Nya garderober

Härligt!! Jag har längtat efter dessa. Nu kan jag äntligen få se mina kläder, som är utspridda över hela lägenheten, på ett och samma ställe. I denna lägenheten har det endast funnits en garderob var till oss, men de har varit smala och trånga. Dessutom är de ljupa och mörka. Men nu har jag 5 stora härliga garderober att fylla till bredden. 3 till mig och 2 till sambon. I valet om hur många vi skulle ha var var det ingen diskussion därför i och med att jag är kvinna så blir det en självklarhet. Eller hur? Här finns det en vinst om man ser det ur ett genusperspektiv. Det är ju mindre självklart i diskussioner när det gäller tex disk. Jag var lite hård mot min mor i tidigare inlägg för det är tackvare henne som jag nu äntligen är berikad med nya garderober.
Under eftermiddagen på promenad med Mojje blev vi riktigt uppskrämda av en rottis. Vi tänkte ta en vända i hundparken, en stor härlig, trädberikad, grön och lerig park ett stenkast från vårt boende. På avstånd såg jag att det redan var någon där så vi gjorde som vi brukar, gick fram till inhängnaden för att höra om det var ok att släppa in min ögonsten eller inte. Men vi hann inte fram till staketet förrän byrackan innanför kastade sig mot oss, eller Mojje, morrade och visade tänderna. Stor var han oxå. Mojje var inte sämre han. Han tar inte skit från andra. Så vi lullande iväg. Jag sa till min mor att fan vilken hund alltså? Ja, fy. Inte hade tjejen koll på den heller. Hon hade nämligen gjort ett lamt försök att tysta ner sin hund som svarade med att hugga emot hennes hand. Hade det varit Mojje, sa jag till mor, hade jag nog "dragit "till honom eller nått. För så där ska dom inte göra, eller hur! När vi senare hade gått en stund kom det en kvinna emot oss med en frissè, Mojje började dra, självklart för han vill ju alltid fram. Jag frågade på avstånd om det var en tik, och fick till svar att det var en hane. Ok då funkar det inte för Mojje har börjat morra åt vissa hanar. Men Mojje gav sig inte, så jag sa till honom på skarpen, han fortsatte ändå, så jag fick böja mig ner för att ta tag i honom för att på så sätt få han att sluta och vet ni vad den lille skiten gör? Han biter mig i handen. Ja, vad säger man! Det är ju lätt att säga vad andra ska göra eller hur. Fy skäms på mig. Nu blir det hårdare tag framöver när det gäller dressyr.

2007-10-14 @ 22:42:45 Permalink Allmänt Kommentarer (2) Trackbacks ()

Garderobsångest

Vad är nu detta? Jo, min mor som är en energisk, explosiv, lyssnar inte person, har varit på mission de senaste månader efter garderober åt oss. Inte för att vi bett henne utan för att vi sa, över frokustbordet en sommarmorgon att vi önskade köpa garderober med skjutdörrar. Vi hade nämligen sett sådana när vi varit på IKEA och tyckt att denna lösning vore perfekt för oss. Dessa garderober kunde man skapa som man själv önskade ha dem, mycket bra tyckte jag och sambon. Men min mor, denna envisa kvinnan, kunde inte begripa vad vi menade med detta? Men men, ibland orkar man inte förklara. Det vi inte var medvetna om var att denna morgon hade vi utan vår mening triggat igång ett mission hos min mor och styvfar. De har plågat, fann ingen bättre beskrivning, oss de sista månaderna om dessa gardrober. De är liksom jag loppisfantaster, och övriga billighetsmarknadsfantaster vilket har resulterat i otaliga samtal om olika garderobsfynd. Ett här och ett där, det ena garderobförslaget värre än det andra. Det verkar inte spela någon roll att vi tydligt talat om vad vi planerat att investera i de vi valt ut på IKEA, det har liksom inte tagits in. Vill även här förtydliga att vi heller inte bett dem finansiera dem. Utan det var bara något vi delade med oss denna sommarmorgon. Men nu precis fick jag ett samtal från en överhettad mor. Hon och styvfar befann sig i en rivningskåk med fuktskador där ägarna höll loppis på inventarierna de ville bli av med innan kåken revs. Och här hade de nu funnit fem inbyggda vita, med folie dörrar, garderober som skulle kunna duga till oss. Kom hit och titta snabbt!! uppmanade mor. Men herregud, jag har ju precis vaknat. Ja men, .... jada jada jada...Självklart ställde jag frågor för nu börjar jag vekna av all press och hets. Jag börjar känna mig otacksam för deras omtanke och de här j' garderoberna. Nu hör det också till saken, som jag nämnt tidigare , att jag ska hålla kalas idag. Detta nämnde jag för mor, men hon verkar inte bry sig om det längre, även om det är de som är gästerna. Nu är det bara garderober i huvudet på henne. Efter diskussioner hit och dit sa hon slutligen själv att det blir för jobbigt detta, vi skiter i det! Ok sa jag samtidigt som jag tänkt att nu får jag de på IKEA som jag vill ha. Trodde jag, men icke, nu ringde hon igen och sa, VI KÖPTE DEM!!! Som ni förstår av detta resultat kommer det inte att bli något bullbak idag. Ibland löser sig saker av sig själv, livet är härligt.

2007-10-14 @ 11:12:00 Permalink Allmänt Kommentarer (2) Trackbacks ()

Norge

Jag måste förresten berätta om en fördom jag fick bekräftad när jag bodde i Norge.
Det var så här...Jag tittade på norsk Tv en kväll, Det var någon meningslös film som visades, men det är inte det som var bekräftandet utan det var textöversättningen. Det talades amerikanska i filmen. Det var en skådespelare som hade en replik om Jerry Springer.. .Ni vet. Norrmännen hade översatt detta till JERRY LÖPER. Hur kul som helst...Det verkar finnas lite sanning i norgehistorierna trotts allt...Annars är jag ju rätt fördomsfri; - )

2007-10-14 @ 00:41:07 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Kalas i morgon

Då är det dags för kalas igen. Jag hade tänkt bjuda på hembakta bullar men som det nu ser ut kommer det förmodligen inte bli så. Jag har nämligen inte bakat några ännu. Men jag har tänkt mycket på att göra det under den senaste veckan och hela dagen idag. Sist jag tänkte på det var nyss ,men efter lite övervägan kom jag slutligen överens med mig själv om att det är lite sent. Sista tanken är nu att göra det tidigt i morgonbitti, om jag nu kommer upp i tid. Men även det ter sig lite osäkert i nuläget, i och med att klockan nu är halv ett på natten. Fan vad jag hatar att vara kvinna ibland! Varför fick jag dessa traditioner på min lott? Det jag borde lärt mig var att mecka med bilar! För det blir alltid en dyr historia. Bullar kan jag ju köpa i affären en ggr om året för knappt 20:-, bilen däremot kostade vid senaste servicen 15 000:-!

2007-10-14 @ 00:26:58 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Harahorn

Mitt hem säsongen 2006-2007

2007-10-13 @ 17:57:56 Permalink Allmänt Kommentarer (6) Trackbacks ()

Livet är härligt

Idag vaknade jag av att Mojje slickade mig i näsan. Denna lilla tunga. Han har en förmåga att skruva den upp mot hjärnan där han avslutar med att göra en knorr. Det finns ju trevligare vis att vakna på...Men han är ju så gullig..
Nu har jag precis kommit hem från dagens äventyr som inleddes med en vernissage, kallad "Barnet i dej", i Stoby. Det var en bekant till syrran som var utställaren, mycket duktig. Jag blir så imponerad av dem som gör något åt sitt konstnärsskap. Själv anser jag mig vara en god konstnär men jag får det aldig ur mig. När jag var liten var jag jätteduktig på att rita och måla. Jag vann till och med förstra pris i en teckningstävling som det lokala mejeriet anordnat. Men så kom det annant emellan, ritandet lades åt sidan. Så plötsligt en dag fick jag en ingivelse till att börja måla. Tavelduk, staffli,oljeförg och penslar inskaffades. Inspirationen låg på topp. Äntligen var det min tur..osv. Så jag slängde upp staffliet i köket, på med duken, laddade penslarna med oljefärg...men vad nu??? Vad händer?? Det jag lyckats måla såg ut som det jag målat i tredje klass? Men hur blev det så här?? Jag som trodde jag var begåvad, ett riktigt naturbarn inom konsten. Min konstnärliga förmåga hade alltså stannat bak i tiden. Men idag fick jag inspiration igen. Konstnärinnan jag besökte idag lovade att hålla några privat lektioner för mig och min syster. Vi känner nämligen att vi är på gång.. äntligen..annars ungar blir det ni som får Homemade i julklapparna framöver.
Efter vernissagen drog vi till en loppis i Finja, en byhåla utanför Hässleholm. Vi älskar loppisfynd. Väl där möttes vi av världens slemmigaste (karl)slusk. Man ska ju inte döma efter det yttre, men i detta fall slog det inte fel. Slusken hade försökt kamuflera sin rätta åldriga ålder genom hemmafärga, svart ton men alldeles gul botten, sitt hår och sin mustage. Till detta hade han en inställdsam approche. Hans inledande fråga var inte om han kunde vara behjälplig utan han undrade istället vad det är vi tänder på hos män... Ja, hör och häpna. Sicken gris va? I och med detta lämnade vi loppisen i förfäran och äckel. Vilken gubbe va? Dit åker jag aldrig igen.. Nu ska jag slappa och mysa med vovven samtidigt som jag ska försöka komma över detta övergrepp.

2007-10-13 @ 17:40:37 Permalink Allmänt Kommentarer (3) Trackbacks ()

Nu skriker jag snart!!!

Kanske är det åldern, men nu är jag så jäkla trött på mina grannar som festar och skriker ute på balkongen.
Visst är det konstigt. Här bjuds det till fest hos en nyinflyttad ungdom. Hans mamma har varit där i förmiddags och satt upp gardiner. Jag såg det när jag var ute med Mojje. Mamman har förmodligen också städat och pysslat inför kvällens party. Lägenheten är en tvåa, med gott om plats osv. men sedan 4 timmar tillbaka så står alla gäster ute på balkongen. En jätteliten balkong, på en och en halv kvadratmeter. Det är de här jäkla rökarna! I sådana här situationer är det också alltid en som hörs mest, skriker mer än alla andra osv. Idag är det en gapig brud. Hoppas de drar snart. Go natt.....

2007-10-12 @ 23:45:03 Permalink Allmänt Kommentarer (3) Trackbacks ()

Jaha, nu sitter jag här och försöker lära mig Blogga.

Det är ju inte lätt, men med lite tålamod så ska det nog gå. "Tålamod" vilket jäkla ord. Det är ju inte det som är problemet utan instruktionerna. Det blir så när man blivit född i fel årtionde. När jag föddes hade vi utedass.
Nej, jag bodde inte på landet, utan mitt i city. TV och telefon installerades först i slutet av sextiotalet.
När jag flyttade hemifrån var mina tekniska apparater en TV och en elvisp. Hårfön kom in lite senare, eller rättare sagt samtidigt som rotpermanenten växte ur. För er som är yngre så är en rotpermanent något ALLA hade i början på åttiotalet. Idag ser man det mest hos pudelrockare. Men vi var trendiga, inte rockare.
Under de årtionde den moderna tekninken utvecklades födde jag barn och var mamma, vilket är lika med att hjärnan delvis går i viloläge för att låta instinkterna gå. dvs byta blöja, mata, rapa, vyssa, byta blöja, mata, rapa...osv. Femton år försvinner så fort, så fort. Jag som trodde jag hade koll? Så ha tålamod. bloggen kommer att utvecklas.

2007-10-12 @ 20:22:09 Permalink Allmänt Kommentarer (3) Trackbacks ()

Välkommen till min nya blogg!

Tack för du tittade in här hos mig. Jag är en kvinna, född i vågentecken i mitten av sextiotalet.

Bor i: Norra Skåne sedan några månader. Innan dess 7 månader i Hemsedal (Norge). Dessförinnan 22 år på östkusten. Innan ostkusten 20 år i norra skåne.

Status: Sambo sedan 10 år med världens mysigaste. Mamma till 3 underbara, härliga, fantastiska barn (2 flickor, 1 pojke) som idag är vuxna.

Älskar att: Åka skidor. Både utför och på längden. Min Mojje, en liten bedårande vovve på 4,9 kilo. Min sambo, och mina härliga barn. Familjen (mor, styvfar + syskon). Lilla Mio, min dotters vovve.

Intressen: Åka skidor. Mojje. Vandra i skogen, eller i annan natur. Resa och uppleva nya platser på vår jord. Kunskap om allt möjligt. Litteratur. Dokumentärer och biografier. Människor. Nya intressen och färdigheter. Listan kan göras hur lång som helst.

Ogillar: Ytlighet. Brutna löften. Väntan. Frustration. Subjektivitet. Barn- och Kvinnomisshandel. Våldtäckter. Våld över huvudtaget mm. Krig. Politiskt dravel. Statistik.

2007-10-12 @ 19:50:21 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()