Agility i skogen..
Det var full fart på vovvarna i skogen idag. Vi arrangerade en hinderbana som de bara älskade...med lite godis som muta flög de som gaseller över stock och gren. Under promenaden hade vi också en boll med oss, det var så kul, Mojje sprang i blixtfart för att hämta den, medan Pompe, när han fick tag i den ilade in i skogen och gömde den. Han verkligen grävde ner den under löven sedan stod han och låtsade som ingenting, det såg jätteroligt ut.
När vi kom hem förstörde jag glädjen genom att sätta in dem i badet. Inget de gillar ...Men de är söta efteråt i sina små tröjor som de får ha för att suga upp fukten ur pälsen .
Senare har jag varit hemma hos storebror för att hjälpa honom med gardinbyte i köket. Han är så go och snäll, och blir så glad när man kommer hem till honom. Han var med om en bilolycka för många år sedan som har gett honom en del men. Han fungerar bra i alla sammanhang fast har problem eftersom han inte känner igen ansikten. Detta handikapp gör att vi måste bestämma exakt vilken tid vi kommer på besök. Då vet han att aha, nu är det Maritzi, ok. Kommer vi inte i tid blir han jätte orolig och nervös....För oss som inte riktigt vet hur han upplever det kan det vara lite jobbigt, för det är inte alltid man kan bestämma exakt tid, saker och ting kan ju förändras. Om detta skuller ske blir han inte glad vilket man sen får höra i en evighet...- Alla bara säger att de ska komma men kommer aldrig osv...lite offer tendenser. Men idag kom jag i tid så då var han nöjd.
När jag kom hem hade sambon gjort en fantastisk middag som jag åt med njutning. Det är fint det, att komma hem till dukat bord och bara få sleva in. Han gör underbar mat...
Nu ska jag hoppa i säng för ögonen känns som grus. Förresten såg ni Gynning, är hon inte helt fantastisk? Vilken personlighet. Lite ADHD kanske, men skit samma hon är läcker. Heja skånskan...Gónatt
