Varför lura sig själv...

 genom att tro att man lurat någon annan? Är människan så dum eller tror hon att hon är smartare än andra? Varför säger jag så här?
Jo, en väninna gör så här hela tiden. Hon ger sig in i relationer med lögnaktiga svin som först utger sig för att vara något annat än vad de verkligen är.  Senast i raden av skitstövlar är det en man som efter en utekväll följde henne hem. På vägen avslöjade mannen att han, hör och häpna, älskat henne i 6 år. Bara där borde hon reagerat...men istället sög hon till sig dessa ord som en svamp. Snart inleder hon en relation men aset som berättar olika saker om sig själv exempelvis, att han är egenföretagare, heter ett namn, har ett antal barn osv. Han säger till henne att visst han kan berätta för henne vem han är, fast sanningen kommer ändå att visa sig efter hand, menade han. Detta fick väninna att tro på honom....trotts att det var en del han sa som lät lite misstänksamt. Hon och jag snackade en del om detta och jag menade på att ge dig inte in i något med denne lustiga typ...syftade då på den tidigare kärleksförklaringen, som jag tyckte var tvivlaktigt beteende för en normal man. Bara desperata män säger så här även om det skulle vara sant. Det får åtminstonde gå en tid innan man avslöjar sin sanna agenda, eller hur? Det visade sig iallafall att han hade ljugit om både det ena och andra. Han var inte egen företagare utan han berättade att han stjäl bilar, säljer dem för att stjäla tillbaka dem igen. Han hade fler barn än han tidigare sagt, många fler.  Han heter något annat än vad han presenterat sig som. Säkert en annan massa lögner som jag inte är insatt i, men dessa var stora nog så det räcker. Trotts detta berättar väninnan, när hon ringde i veckan, att de varit på ett kalas i helgen som varit så trevligt så. Alla hade talat och spelat spel och haft jättetrevligt. Det är väl kul men sedan sa hon att värdinnan tyckt att hennes nuvarande såg bra ut att han inte såg så dum ut som min väninna beskrivit honom som osv. Jag svimmade nästan, vad fan sysslar människan med? Här sitter hon och lägger ut texten om hur trevlig aset är, hon lever helt i förnekelse. Menar hon att hennes värdinna tycker det är ok att en man ljuger och härjar med min väninna? Väninnan trodde hon lurat in mig att tro att Åhhhh vad fin han är, han är ju social och trevlig, då måste det väl vara ok trotts alla lögner? Jag kan inte med ord beskriva vad jag egentligen skulle vilja säga till henne. Hon sitter och övertalar sig själv med att det är ok. Då ska ni veta att hon har terroiserat alla de sista ca 15 åren med hur dåligt hon mår av den relation hon var i då. Denne man hon levde med då har hon ett barn med, han var  precis likadan som denne hon träffar nu fast ett antal år yngre. Annars stämmer allt på pricken. Jag har inte gjort något annat de sista åren än att lyssnat på hennes gnäll och skitprat om honom. Plus alla andra som blivit indragna...när den relationen tog slut trodde vi att nu så....Hon försöker hela tiden med lism luras, genom att föra fram saker kring den nuvarande på ett sätt som hon tror kan få mig att ändra uppfattning. Jag är förfärad och jag vet inte hur eller vad....orkar inte bara. Det är så patetiskt, så patetiskt lär sig aldrig människan? Jag kan riktigt höra hur hon övertalar sig själv att tycka annorlunda än vad hon egentligen tycker innerst inne. Det är nu i början, när allt är spännande och lätt känslomässigt som hon slätar över skavankerna men sen så...när det har lagt sig och hon nässlat in sig ordetligt.... 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0