maritzi.blogg.se

  jag gjort hittills idag? Började morgonen när jag vaknade vid halv 6 med att sätta på kaffe. Medans det puttrade gick jag ut med dogarna som stod och stampade med korslagda bakben i hallen. Inne igen gjorde jag frukost och kröp ner i sängen igen med min nyaste bok, Anna Karenina.
Efter en stund gick ögonlocken igen, vaknade åter vid kl 9, skönt för jag hade varit ganska trött innan.
Nu hade också värmen kommit, ute, så jäkla skönt.
Men vad gör jag? för inte går jag ut. Nej då, jag städar, städar och städar. Typiskt...... Varför är det så att man får sådan lust till detta när solen lyser? Nu är det iallafall fräscht här inne, det känns bra. Och jag klämde in lite lektid för vovvarna ute medans golven torkade. Nu har jag hämtat sambon, ska åka på en utfärd strax för det går inte att låta en sådan här dag försvinna utan att fått några solstrålar i ansiktet....

Pompebebis blivit stor. Först såg jag att han trixade med bakkroppen en stund sen lyfte han sitt lilla, högra bakben och stod lite vingligt och kissade mot ett staket för första gången.....Vad säger man? Grattis..

Igår vid besiktningen var allt ok, inget att klaga på, så jag var nöjd. Tidigare har jag berättat hur människor plötsligt öppnar sig för mig och igår blev det likadant. Besiktningskillen, inte så gammal, typ 30-35 år. Han började oja sig vid överlämnandet av besiktningsprotokollet.
Först hängde han hela överkroppen med armarna som stöd tungt på disken samtidigt pustade och stönade han och sa - är så trött.... jobbat sedan kl 7 (nu var klockan 17 såg jag på klockan bakom honom). Suck och pust. Jag tänkte att jag har inte tid att hoppa på den här kroken...Men han fortsatte utan att reflektera om han fått feedback från mig.  - Har jobbat här i 5 år, det börjar bli tradigt., suck suck...var mekaniker innan (Jasså, svarade jag jäktat).   - Då jobbade med felsökning på Jeep och Merca, malde han. (Ok, sa jag)
- Ibland är människor jätte arga när de är här. Jag försöker ta det, men ibland är det jobbigt, stön.. stön.. stön...
Men va fanken, varför, varför, tänkte jag. Inte för det, jag lyssnar gärna om någon har något bekymmer på hjärtat. Men helt okända människor? Det händer så ofta att jag börjar tro att det är signaler jag sänder ut. OCh det får jag sluta med om jag ska få mina ärenden gjorda. Får väl öppna en mottagning, eller nått....Ta betalt för mina lysande råd.....

Kom i förmiddags till bilprovningen på utsatt tid, gick in för att anmäla min ankomt och fick reda på att jag skulle haft bekräftat tiden genom att betalt in fakturan på 300,- , den 20 mars, istället för som jag gjort, den 26 mars. Denna info hade tydligen stått på avin de sänt hem, men det hade jag helt missat. Damen i anmälningsluckan var en riktig surkärring. Inte allt tillmötesgående. Jag frågade, om det möjligtvis fanns en annan ledig tid idag och då svarar hon i en snipig ton; Det tror jag inte men jag kan för säkerheten skull titta efter. Undertiden läxade hon upp mig med att man måste läsa hela avin "noga" när den kommer. Annars!!!
Tillslut fann hon en ny tid nu i eftermiddag, skönt......får väl se hur det går, är besiktningsgubbarna lika
tjuriga som damen kan det gå hur som helst.

  är en underbar plats nere vid Finjasjön. Vi har varit där hela förmiddagen och en bit in på eftermiddagen. Solen sken på oss där vi promenerade längst hundslingan. Vovvarna vadade i bäckar, sprang före oss på stigen, balanserade på nerfallna träd. Efter turen åkte vi till mor och far för en fika, där träffade Mojje sin gamla tjejkompis Lovis. Så vi tog en tur med henne i Tormestorp. Pompe var inte överförtjust i henne för hon ville sätta honom på plats. Han är lite orolig för större hundar, men det gick bra efter en stund. Värre var det att få honom att gå fram till trädgårdsrådjuret som mamma placerat under en syrenbuske. Han stod på avstånd och skällde på det en lång stund, gjorde några halvhjärtade försök att gå fram till det men ryggade snabbt tillbaka . Tillslut fick jag hjälpa honom fram.....När han väl kommit över rädslan försökte han bita nacken av det....Nu ska vi slappa lite innan vi börjar på maten så ha det...

Vilken dag det ser ut till att bli idag....än lyser solen och vi ska ut i skogen eller ner till Hovdala så hundarna får bada lite. Vi får se..
I helgen har vi varit i Lödde och hälsat på Pompes famil, de bor där växelvis. Det fanns en liten go valp kvar. Han satt under en buske och gnagade på en gren, så urgullig, ville stoppa honom i fickan och ta med honom hem.
I lördags var jag med mor, far och bror på en loppistur till Perstorp. Jag hittade en superfin lampa (jag är lamptokig), ett keramikfiskfat i grönt och svar, en glasburk med svart/vita blommor och korklock, en dramatisk glasljusstake från Orrefors, så jag var nöjd. Vi var även i Klippan, på en varuförmedlingsaffär, de hade mycket men lite dyrare än loppis. Jag köpte inget där men kommer nog åka tillbaks snart igen.
Dottern har landat på Filipinerna, hon sände ett SMS där det stod att allt var kanon, de sover på pinnar och skiter i hål. Och att hon nu skulle ut för att ta sitt dykarcert..Låter väl underbart. Fast, jag vet inte, dyka låter väl jättehärligt men jag har fobier för att vara under vatten.  Ha en härlig dag

Jag har funderat kring begreppet ondska, framför allt idag när många blivit uppmanade att samtidigt kl 21 tända ett ljus för Engla. 
"Ondska ser jag inte som ett begrepp i sig själv, utan något som uppstår tillfälligtvis, hos människor som annars är goda. Och bakom onskefulla gärningar ligger alltid ett begär eller behov, därför är det alltid ett element av lust bakom varje onskefull gärning." Med det perspektivet kan man ge en viss förförståelse varför det är svårt att finna gärningsmannen/kvinnan.

Grattis Mijo, du är en liten glädjespridare. Utan dig hade inte de andra vovvarna funnits i våra liv.
Stor Kram och Puss från alla oss......

solen och fåglarna kvittrar. Vi kom nyssens hem efter ha lekt med Cockergrannens Lilly och Doris borta i Hagen. Nu vet jag inte vad jag ska hitta på, det börjar bli lite långrandigt att gå hemma så här. I går kväll ringde min gamla arbetskompis från JC tiden, hon ville att vi skulle träffas i morgonkväll för att äta en bit mat. Det är ju trevligt men jag är helt pank, vad det gäller att kosta på mig extranöjen. Biljäklen har ju kostat en hel del denna månad. Och vad det gäller den har jag bestämt att det får vara nog med dyra reperationer på märkesverkstad. De är ju hutlöst dyra. Nästa gång lämnar jag in den till Albanen här brevid, han är säkert helt ok och vet vad han gör. Annars hade han ju fått lägga ner för länge sedan, eller hur.  Nu tror jag faktiskt att jag ska ut och sola lite, skulle vara fint med lite färg på kinderna.

 Bakat en hel massa bullar, både kanel och vanilj. Det var århundrade sen det hände sist och då viljan infunnit sig tänkte jag, att det var lika bra att göra dubbel sats, men det ångrade jag genast efter det jag såg hur stor den jästa degen blev...Hu, vad gör jag nu  och med mina värkande händer och armar. Problemet löste jag med att dela degen i två delar och sen kavla ut dem över hela köksbänken. Resultatet blev jättebullar....men ok, det får gå. Får lägga dem en och en i 5 literspåsar.

Det är inget får, det är Mojje som badar. Vilken härlig kväll det varit. Vi tog en runda ner till Guldkusten som är en del av Finjasjön vid 6 tiden.   Först var vi och busade i den hage kommunen gjort för hundrastning. Och innan vi sen skulle åka hem tyckte jag att vi kan väl gå ner till stranden en stund för kvällen var så fin, och för att Pompe älskar att bada. Men vad händer, Mojje går med bestämda steg, framför oss rakt ut i vattnet. Inte så märkvärdigt? Jo, för en hund som aldrig badar och som drar sina kompisar i öronen när de gör det för att han blir sur på dem. Väl nere ville han inte upp igen. Han plaskade omkring i en timme. Pompe for runt som en galning fram och tillbaka. Tror ni våra vovvar är trötta nu??? Underbart. Så skönt att det börjar bli vår ute. Nu längtar jag efter sommaren, fast i Karlskrona som är omringat av vatten. Jag har nästan bott så jag kunnat ramla i det direkt utanför ytterdörren i 22 år. Där kunde jag ligga på stranden och bada någon timme innan jobbet, eller bada efter jobbet. För att inte tala om alla dåraktiga bad jag tagit mitt i natten efter en blöt ,det ni. Då var heller inte tredje trampolinen så hög....

Igen, vad dagarna går fort när man inte jobbar. Alla flyter samman till en enda dag. Tycker att det alltid är fredag....Idag lyser inte solen men det är varmt så en tur ut i skogen får det bli. Har en liten vovve som stirrar på mig för att tala om, ska vi göra någonting nu? Han är helt otrolig på att kommunicera. T ex om jag ger Pompe och honom var sitt ben så vill Mojje direkt ha det som Pompe fått, detta visar han genom att gå till mig, stirra mig i ögonen, gnygnälla för att få uppmärksamhet och hjälper inte detta klipper han till mig med tassen, helst i ansiktet. Så säger jag; Nej Mojje, du har ett eget . Då skriar han i höga oktav och börjar om med sitt stirrande. Till slut har han fått som han vill. Jag får alltså lura Pompe att ta Mojjes ben, vilket han oftast inte har något emot, och snabbt ge Mojje hans. Är han bortskämd?? Finns ingen så envis som honom. Jag tittar alltid på Cesar som talar med hundar, och då upptäcker jag alla fel vi gjort med Mojje. Han har inga lydnads problem, vad det gäller men om jag vill gå hem när han inte vill så skiter han fullständigt i mig. När han säger stopp, så är det stopp. Han rör sig inte ur fläcken, vänder bort huvudet och sen finns inte jag längre...Försöker jag rycka i kopplet stretar han emot som en cementklump trots att han bara väger 5 kg. Som nu, har han börjat med sitt stirr.  nu sträcker han sig fram och tillbaka som om Ok, nu är jag klar för att göra något. Nu stirrar han, jag nonchalerar, nu ställer han sig upp mot mitt bröst och slår tassen i mitt ansikte samtidigt som han snackar med mig....så Hej då...

Nu har jag storstädat hela lägenheten!!!!!!
Varit ute en lång runda med dogarna, och klockan är bara strax efter lunch. Hum får se vad jag ska hitta på här näst. Drar fortfarande på Norge samtalet.
Igår kväll snackade jag med lilldottern som åker till Filipinerna idag, lyckans ost. Det kunde varit jag.......

Jag tyvärr inte fått träffa så ofta, synd. Så är det ibland. Detta är min brors dotter och hon har en alldeles egen blogg som är länkad nere på min sida.

Idag har jag stigit upp tidigt för att lämna in bilen på verkstad. Efter det fick jag en lång promenad hem. Passade på att köpa nybakta frallor, så nu sitter jag här med en rykande kopp kaffe och en fralla, mums. Innan jag åkte iväg kollade jag in 1000apor, Alex å Calle Schulmans bloggsida. Vilken meningslös skit...Hur kan detta få någons intresse? Anledningen till att jag fick höra om det var för att jag lyssnade på The Voice och blev nyfiken på vad det handlade om, eftersom jag ändå var på nätet tittade jag in. Två, intetsägande bröder som lämnar ut sitt helt ointressanta liv, paketerat i humor, på Internet. Ni kanske vet vilka de är? Jag vet inte alls.....bara att den ene figurerat i TV någongång i något sammanhang. Inte för att jag är så intressant själv, men jag skriver inte till hela Sverige, utan till de närmsta i familjen som bor långt bort.
Nu väntar jag på att de ska ringa och säga att bilen är klar. Skönt, sen är det bara att besiktiga den den 17 April.

Jäkla norska. Känns som jag glömt hela skiten nu när jag sitter här med mitt skattebesked i handen. Vad står där egentligen? Fordi vi mangler opplysningar, det fattar jag. Men Dersom du krev 10% standradfrådrag i staden for frådrag for faktiske kostnader, må du melde frå om det???? Jeg har ikke krev noeting vad jeg veit....lur på vem som gjort min dekleration i Norge? Sitter här och försöker samla energi för att ringa dem och reda ut vad som är vad. Det värsta är att verken norrmän eller svenskar bryr sig om att lära varandras språk, vi bara gissar oss fram och tror att vi menar samma. Därför är det svårt att veta om man verkligen fattat....
Nog om detta.
Nu är vovvarna ute med sambon i skogen. Jo minsann, det är dom. Det har aldrig hänt att han tagit dem alldeles själv, och på eget intiativ ut på någon skogstur, så kryss i taket.  Mojje såg lite skev ut vid avgång, han fattade nog heller inte vad som var på gång. Han tittade på mig med stora ögon som om, är det verkligen sant? Annars stannar jag med dig, mamma. Sambon brukar annars bara röra sig i en radie om 50 meter kring bostaden och det är väl inte så äventyrligt, tycker Mojje. Vad ska jag nu göra med denna plötsliga dö tid?

    Nu är jag tillbaks...det har varit för fint väder för att sitta inne och blogga. Vi har haft så fantastiskt fina dagar. I morse tog jag med sista boken av Arnserien ut i Hagen för att sitta och mysa en stund i morgonsolen medans vovvarna nosade med sitt. Men ack, det blir aldrig som man tänkt sig. Läsestunden avbröts abrupt, efter bara några minuter, då en fågel plötsligt sket mig mitt på huvudet. Även om jag lyckades torka av den mesta skiten med halsduken var the momentet förbi. Skiten lämnade, liksom, en kylande tygnd uppe på skallen. Så det vara bara att ge sig hemåt fort som fan.....