maritzi.blogg.se

Redan söndag.
Helgen har vi tillbringat i lathetens tecken. Myst och pyst med långa skogspromenader, lekar och trevligt umgänge.
Skulle varit på kurs i lördags men ställde in denna. Vi hade nämligen funderingar på att åka en tur till K-na då dottern kommit hem från Stockholm över helgen. Tyvärr, på grund av omständigheter, blev det inte så.
Veckan som gått på jobbet har varit hur bra som helst. Veckan började visserligen i panikens tecken, riktigt jobbigt. Men redan på tisdagen var detta glömt för då kom Fia´s fem valpar till världen. Sedan på Onsdagen hade vi vänner och föräldrar på frukost eftersom jag fyllde år. Kanon att fira kalas redan på morgonen.  Efter detta bar det iväg till jobbet där det var full rulle, som vanligt. Och på kvällen mellan 18.30 och 22 var jag på kurs i presentationsteknik...
En händelserik vecka, därför kände jag bara för att ta det lugnt i helgen.
Upptäckte förresten precis, när jag satte mig med laptopen i knäet att den  kraschad i ena hörnet.  Först blev jag orolig att den inte alls skulle fungera, men det gjorde den, uppenbarligen. Fast jag kan inte minnas att den rasat i golvet. Lite konstigt. Jag undrar verkligen hur den har blivet så här....
Ha nu en god natt.

Nu är det inte mig ni ska titta på. Även om det förmodligen inte går att undvika detta på dessa förskräckliga bilder. Njut av det fina höstljuset istället....
Bilderna har en tjej som kallas Jesse tagit på oss för någon vecka sedan. Tyvärr kom verken  Pompe, Blenda, Nikita eller Bella med på bilden. De hade förmodligen varit mer fotogenika...

Lilla Fia, kollegans Black terrier har nu ikväll nedkommit med två valpar och fler är på väg. För uppföljning gå in på
Fias blogg, helenaofia.bloggagratis.se....Underbart. Imorgon är det min egen födelsedag och kanske någon av Fias valpar, Kul va....Mycket att fira på jobbet.

riktigt kallt. Så nu får man leta upp vantarna och mössan som ligger gömda någonstans sedan förra vintern.
Dottern ringde i gårkväll och berättade att hon var så sjuk så sjuk....förkyld, feber, frossa osv. Det går visst något sådant här nu och det är så jobbigt. Håller tummen att jag inte blir drabbad för det är inte kul att ligga sjuk. Speciellt inte nu när jag är egenföretagare.
Idag ska två schnauzrar ryckas, ett jobb som tar på krafterna. Men när man väl är färdig och ser hur bra det blev så blir man så nöjd.
Förresten glömde jag berätta igår att vår lille Pompe hade sin födelsedag. Vi firade den först på morgonen med lite sång och morgon macka med leverpastej som han älskar. Han älskar att fika....Senare under dagen busade han med kompisarna och sen på kvällen fick han en boll som han snabbt tog död på. Sådan är han.

 

och allt känns genast mycket bättre än i går. Stackars mig...buhuuu
nog om detta!
När jag kom hem igår hade sambon lagat underbar mat och tänt levande ljus i hela hemmet och vem blir inte glad över ett sådant bemötande. Fast först var jag inte så schysst, då jag först kläckte ur mig - Vad det luktar och syftade på doftljusen. Det osade lite förmycket. Typiskt min klumpighet.

kanske inte lika dramatisk som bilden men ínte långt därifrån. Om jag bara vore liten igen för en stund och kunde krypa hem till mamma igen. Där hon kunde krama om mig och säga att det går över tills du blir stor?

Efter en regnig hemfärd är jag och Pompe äntligen hemma. Vi har varit i Karlskrona i helgen, han och jag, och umgåtts med dottern, Mijo och sonen som firade sin födelsedag igår, Grattis.
Men vad det har regnat och regnat. Det har inte funnits läge för några långrunder runt öarna. Inte nog med det, det har blåst något så fruktansvärt. Typiskt Karlskrona på hösten. Hur har jag kunnat bo där så länge utan att lagt märke till detta? Förmodligen för att det funnits andra trevligare saker att ägna mig åt.
Vi var och besökte trimmet på Hundbiten, ett litet studiebesök kan vi kalla det för. Där stod en liten pyttevovve och skakade på bordet med en jättemunkorg runt nosen. Såg lite kul ut.....tjejen som klippte var trevlig. Vi bytte kort och sedan åkte dottern och jag till sonen för att fika lite. 
På kvällen mös vi framför TV:n med en stor påse godis. Såg ni stjärnor på is? Inte för det är enkelt men vad höll M. Everlöv på med? Hahahhaaa..Som en älg på hal is. Tårarna rann.....kul. Plus att jag själv såg skitkul ut efter att dottern skulle prova ett medel som skulle ta bort det gula i mitt polenblonda hår. Det lät vi sitta i för länge så istället för vit hjälm fick jag en lila eller rättare sagt en tantviolett. Snyggt, eller inte det går bort efter några tvättar. Hoppas jag...

Pojkarna är hemma igen efter sitt äventyr borta i Karlskrona och det är jättemysigt. Det var extra mysigt i morse då båda våra älsklingar väckte mig med blöta pussar över hela ansiktet. Pompe tog sig även ett slick i mitt öra...
Nyss kom vi hem efter vår kollektiva hundpromenad, samordnad av Rickard och Jenika som har Polly och en ny liten ljuvlig varels som kallas Zero och en hel massa andra namn.
Vi var ett litet härligt gäng som tillsammans tog en lång härlig runda i utkanten av vår vackra stad. Vi pallade till och med någa äpplen från en trädgård att ha som färdkost....Lite spänning hypar ju upp det hela lite.
Idag har det varit ett riktigt drag på jobbet. Nu börjar bookningarna sätta fart ordentlig och jag är så jätteglad. Min handledare tycker att det går bra så det är bara att köra. Nu kommer jag snart köra utställningstrimning på Cockerspaniel, Springer spaniel också för finns en stor efterfrågan för just det. Sista kursen går jag den 18 okt.
Nu ska jag snart börja bygga min hemsida. Detta har jag aldrig sysslat med tidigare och inte heller haft något intresse för att ha en sådan. Men nu är det rätt läge för en sådan, speciellt för mina kunder.
Go´natt alla trevliga och ödmjuka människor. Tack för att ni finns.

Äntligen har jag fått tag i rätt underullsknivar...det finns ju hur många som helst och hur ska man veta vilken som är bäst? Det ända jag var säker på var att den inte skulle vara för vänsterhänta. Nu blev det både en McClell och en Mikki. Plus en som var speciell för Cockerspaniel. Tror ni Pompe är fin nu??? Kniven för honom var fantastisk. Resultatet kunde inte blivit bättre.
Och för alla er som inte provat på att använda lavastenen ännu, GÖR DET!



Fram till idag har jag användt "Mars" underullskniv med 20 st skär och tyckt den var super, fast det är slut på det nu. Jag kommer nog aldrig mer att använda den på Cocker.
Idag skulle jag stått på höstmarknaden i stan men det blev inte så för natten har jag ägnat åt magont och vakenhet. Har inte sovit en blund på hela natten. Så jag har varit så jäkla trött idag....gått som i en såpbubbla...omgivningen har ekat omkring mig.
Fast nu är det bättre, mycket bättre. Pompe och jag har busat en stund. Han är så gosig och hjärtlig...

Är det min underbara ängels fördelsedag. Hipp Hipp Hurra!!!

Tänk, att för 24 års sedan låg jag med ett ton värkar så här dags. Inte förrän nästan halvfem på eftermiddagen behagade den här damen att göra entré. Där kom hon ut, och hade de största blå ögen någon någonsin sett på en bebis. En liten, fyllig röd pussemun och väldens längsta naglar. Dessa signum är fortfarande hennes.....
En vackrare dotter kunde jag inte önskat. Dessutom är hon otroligt intelletuell, bright, klippsk och helt enkelt underbar...
Mammas flicka. Grattis på din födelsedag..Vi älskar dig och du betyder mest för oss alla. Grattis Grattis

Igår tog jag hem en liten go tjej. Hon är helt ljuvlig. Förstod inte att hon bara, helt enkelt, accepterade att jag tog hem henne för jag hade aldrig träffat henne tidigare. Men det gick hur bra som helst. Tror ni killarna var nöjda när hon kom???
De visste inte till sig av glädje. Pompe började oja sig som scoobydoo och Mojje sjöng serenader. Sambon gjorde inte riktigt som dom men blev lika betagen. Nu vill vi ha henne här för alltid, hon passar så bra, som en liten pusselbit som länge varit saknad.j
Fast dessvärre  kommer detta nog inte att hända. Malin är nog för fäst vid henne för att bara släppa iväg henne helt utan vidare.
                                         
Imorgon ska Jojjo, som tiken heter, och jag till Asarum på utbildning (vi har tjuvstartat lite redan).
Förresten så blev jag och mina kolleger kostrådgivare i onsdags. Det var en tuff kurs, med ett hav av information och vetenskapliga studier som skulle inpräntas, men vi klarade oss galant.  Kanske blir det ytterligare ett diplom att hänga på väggen....

från turen till Karlskrona. Det har varit en lång och givande dag med massor av inspirerande info.
Hann till och med krama om dottern en liten stund. ÅÅÅÅhhh vad jag saknar dem, mina barn alltså.
Det var plågsamt att vara i staden och inte få se dem alla. Visst den mellersta bor nu i Stockholm, men bara att få se dem fyller hjärtat ett tag framöver. Stordottern är härlig så, hon har alltid rum för sin mamma....Tack för att du kom och kramade mig.
Tyvärr han jag inte besöka hennes nya arbetsplats men det kommer jag att göra nästa gång och det blir ju snart. Redan helgen runt 4 okt. Då är det födelsekalas för hela slanten. Men jag har lyckats förena nytta med nöje även denna gång. Det bler en utbildning med riktigt proffisionella trimmare....sen så är jag klar. Intensivt men underbart.
Nu ska jag krypa i säng med mina goa, underbara vovsingar så God natt alla...

alla morgonpigga. Idag är vi uppe med solen..just nu är kl 7. 20 och vi har redan varit igång i två timmar. Nu ska jag in duschen, vilket jag dragit mig för lika länge som jag varit vaken. Värmen är nämligen avstängd  och det är därför svinkallt i badrummet. Det är fakstiskt iskallt i hela lägenheten. Just nu sitter jag med mina skidstrumpor och tjock träningsoverall på för att inte frysa.
Idag ska vi en tur till Karlskrona. Jag hoppas på att det ska bli ett utrymme för att hälsa på dottern uppe på tingshuset...Sonen också för den delen men jag vet inte riktigt var han håller hus, han hör ju aldrig av sig. Fast han har jobbat som en tok hela sommaren och jag om någon vet hur det är inom hans bransch...när man väl var ledig kröp jag in i ett hörn bara för att vara ifred. Nu tror jag i och för sig inte att han gör detsamma. Han har nog någon liten flickvän som han kryper intill....
Ha en bra dag så hörs vi i kväll..

nämna....
Att jag idag upptäckt något som länge varit gömt, eller helt borta. Nämligen min egen häck...
Enda sedan i morse har jag haft så jäkla mycket värk runt höfterna, ryggeslutet, ner på låren och runt om...
Det var skittrögt när jag skulle resa mig ur sängen i morse och många hackiga och stappliga rörelser när hundarna skulle rastas. Jag tänkte, att vad fanken har hänt. Är det efter trimningen igår? För visst var det obekvämma strällningar, men ändå...
Men så nu kom jag på varför....Jo. Det är ju efter bergsbestigningen i söndag....Det var ju regält högt när vi skulle upp och inte var det lättare att komma ner...sedan tar det alltid några dar innan träningsvärken kommer...Plus att mina sätesmuskler inte är de största och ens där...Nu har de alltså vaknat till liv och gjort sig till känna.
Då finns det kanske lite hopp om en Madonna as trots allt ; D

 Sådan här finns det väl inget hopp om att man kommer att se ut.......

på dagen. Vilken tid det tar med allt som ska ordnas innan jag kan ge mig av till jobbet.
Det är stressande att bara tänka på alla hinder som ligger i min väg, mest av alla är sambon häck. Den gör honom helt orörlig för till fälligt.  Jag hoppas på en snabb läkning...
Nu ska jag fortsätta hembestyren och sedan ta en tur till jobbet. Ha en fortsatt bra dag...

Har i eftermiddags varit och hämtat hem sambon från sjukhuset. Han kom linkandes i lobbyn när jag var där för att möta honom. Lite tärd av dagens ingrepp men annars i god vigör.  Han har blivit sjukskriven i hela tre veckor framöver.....behövdes det längre tid var det bara att ringa och säga det, hade doktorn sagt...
Inte för att vara självisk på något sätt, men jag känner en viss fasa inför denna tid då det blir jag som får stå för markservicen. Känner redan stor press för denna vecka är fullspäckad med roliga, måsten som jag inte vill vara utan.


Imorgon har jag först en trimning på en stor Lejonberger, det kommer att ta flera timmar. Därefter är det raketfart ner till Malmö för en utbildningssession. Onsdag måste jag träffa min lånehund som ska ha med mig på söndag när jag ska till Schnauserutbildningen (Stackars vovve annars).  Vihar ju aldrig träffats innan så den skulle väl få ett livtids trauma om jag bara skulle komma och hämtar den, köra den i bilen i 1,5 timmar för att sedan sätta upp den på trimbordet och börja rycka pälsen av den....
På torsdag ska vi eventuellt till Karlskrona. Inte för att hälsa på familjen, men hoppas ändå få tid till det, utan för att besöka Hundbiten. Osv osv.....Hemkommen på kvällen måste vi, och detta vill jag bara inte missa, gratulera min underbara väninna som fyller år..
Nu räcker det med måsten...Kände bara att jag var tvungen att få ner detta på bloggen så att jag kan sova lugnt i natt. Så Go´natttttt alla goa vänner.

bara för att få en kopp kaffe. För hur svårt ska det vara?
Igår, tidigt på morgonen åkte kollegan, jag, Pompe och Fia till Sofiero där det var hundutställning. För att vi inte skulle bli helt utsvultna hade vi med oss matsäck med massor av gott och en termos kaffe. Jag som inte kan dricka kaffe utan mjölk hade bestämt mig för att köpa det  någonstans på vägen dit, men glömde givetvis detta. När vi sedan kommit fram, betalt inträde och besiktat hundarna så kom vi på att termosen stod kvar i bilen. Det var en bit dit så vi kom överens om att det nog skulle finnas någon som sålde detta inom området. Utställningen var stor och täckte in ett stort område och givetvis så skulle vi till den ring som låg längt bort. Vägen dit blev väldigt brant och hög därför att vi gick fel håll. Fast och andra sidan var vägen helt fantstisk....det hade vi missat om vi valt den andra vägen.
Tillslut kom vi fram till Lagottonas ring och slog oss ner på en bänk...Kollegan gick för att köpa kaffe. Med mycket mjölk, sa jag och längtade...Efter långstund kom hon tillbaks, helt brännskadad om fingrarna. Shit vad varmt, jag har knappt kunnat bara hit dem, sa hon. Jag blev lite konfunderad eftersom min mugg borde varit sval, med all mjölken. Jag var smart, sa kollegan. Istället för att ta med mjölk tog jag extra kaffe, sedan såg hon frågande på mig och sa, för du har väl mjölk med dig? Nej, det skulle jag ju ha köpt på vägen....
Förresten, vilken röra det är på utställningar. Trångt och jäkligt med alla jäkla tält som entusiasterna måste ha precis vid ringkanten. Plus att vi tyckte att vissa som ställer borde diskas direkt då de är aggressiva mot sina hundar. Vi studerade en tjej i cockerringen som banade sin hund genom att klämma den hårt över nosen fler gånger. Dessutom hytte hon fingret mot den osv. Ska man göra så här?  En del drar hunden i huvudet, upp upp som om de försöker göra halsen så lång som möjligt. Stackars hundar...det är inget hundliv det. Tittar man på vissa hundar ser de för tärda ut. En tik kunde vi räkna revbenen på där vi stod vid ringkanten. Och det var ingen ras som skulle se ut så där. Det fanns inte en uns till muskler på den stackaren. Men tack å lov åkte hon ut....

Ja, ja nog om detta. Vi åkte vidare till Ikea...det gick snabbt, vi var ute igen efter en tjugominuter fast innan avresan hade vi bestämt oss för att ta den där koppkaffe vi längtat efter hela förmiddagen i Bistron.  Med varsin mugg i handen tryckte vi fram varsen ur automaten. Jag letade efter mjölk, men fann ingen och blev jättebesviken. Pulvermjölk är ju inte samma sak. Det är bara en korkad lösning. Kaffe var så jäkla varmt, skållande. Kollegan brände sig återigen fast nu i munnen. Fan, sa hon....
På väg ut ur Ikea stannade vi vid en mack och köpte en liter mjölk. Sedan tog vi en lång omväg nerom söderåsen. Där finns ett vackert naturresarvat som vi stannade vid. Vi tog det första rastplatsbord vi såg och hällde upp kaffet ur termosen. Sedan fyllde jag på med kallmjölk. Här satt vi sedan och njöt en stund innan vi besteg ett jätteberg, eller vad det nu var. Mjölksyran gjorde sig till känna redan innan vi börjat uppstigningen. Pompe sprang retfullt upp och ner framför oss. Vilken kondis man har...ändå så är vi ute och ränner i skogen varje dag. Men vackert var det. Rådjursstupet, tror jag att det hette som vi besteg. Väl uppe var det en slående utsikt, som bara min kollega fick se för jag stod fastnaglad vid stacketet invid kanten när hon gick ut på en smal stig som ledde ut till kanten där inga träd skymde. Huuua,  det hade jag inte gjort. Lider nämligen av svindel. 
                                                                                  
Sammanlagt hade vi en jätteskön dag, där vi hann med och vara med om mycket.
Nu på morgonen har jag varit i Kristanstad för att lämna av sambon som ska opereras, igen. Han gör det hela tiden tycker jag. Jag har lovat att hämta honom när han är klar så det blir nog inget jobb idag. För han behöver nog min hjäp i eftermiddag. Ni vet karlar, de blir ju så sjuka och vi vet ju inte hur det känns....