Funderingar
När jag var liten, gick väl på mellanstadiet tror jag, så fick jag tillsägelser och beskyllningar om att jag fuskade i matte bara för att jag inte ställde upp talen som man skulle, enligt pedagogiken. Jag skrev ner rätt svar direkt. Anklagelserna fick mig att må riktigt jävla dåligt, för jag fuskade inte, för mig var det obegripligt varför jag skulle ställa upp talen till uträkning när jag kunde svaret utan detta. Men så var reglerna, och så skulle alla göra!!! Efter detta gick det trögt för mig därför jag inte riktigt fattade det här med uppställningar. Plus att beskyllningarna om fusk gjort mig jätteledsen och motvillig. Denna behandling resulterade också i dåligt självförtroende, fortfarande när jag ska lägga ihop ett tal så litar jag inte på att det är rätt, utan måste ställa upp det i en jäkla uppställning...Varför gjorde man så här????????Hoppas det inte är så idag.
(Nog förstår jag, att jag tillslut skulle varit tvungen att lära mig, men att bli beskylld för fusk var ju inte så pedagogiskt utvecklande) 
