maritzi.blogg.se

Igår vid besiktningen var allt ok, inget att klaga på, så jag var nöjd. Tidigare har jag berättat hur människor plötsligt öppnar sig för mig och igår blev det likadant. Besiktningskillen, inte så gammal, typ 30-35 år. Han började oja sig vid överlämnandet av besiktningsprotokollet.
Först hängde han hela överkroppen med armarna som stöd tungt på disken samtidigt pustade och stönade han och sa - är så trött.... jobbat sedan kl 7 (nu var klockan 17 såg jag på klockan bakom honom). Suck och pust. Jag tänkte att jag har inte tid att hoppa på den här kroken...Men han fortsatte utan att reflektera om han fått feedback från mig.  - Har jobbat här i 5 år, det börjar bli tradigt., suck suck...var mekaniker innan (Jasså, svarade jag jäktat).   - Då jobbade med felsökning på Jeep och Merca, malde han. (Ok, sa jag)
- Ibland är människor jätte arga när de är här. Jag försöker ta det, men ibland är det jobbigt, stön.. stön.. stön...
Men va fanken, varför, varför, tänkte jag. Inte för det, jag lyssnar gärna om någon har något bekymmer på hjärtat. Men helt okända människor? Det händer så ofta att jag börjar tro att det är signaler jag sänder ut. OCh det får jag sluta med om jag ska få mina ärenden gjorda. Får väl öppna en mottagning, eller nått....Ta betalt för mina lysande råd.....