maritzi.blogg.se

Härligt!! Jag har längtat efter dessa. Nu kan jag äntligen få se mina kläder, som är utspridda över hela lägenheten, på ett och samma ställe. I denna lägenheten har det endast funnits en garderob var till oss, men de har varit smala och trånga. Dessutom är de ljupa och mörka. Men nu har jag 5 stora härliga garderober att fylla till bredden. 3 till mig och 2 till sambon. I valet om hur många vi skulle ha var var det ingen diskussion därför i och med att jag är kvinna så blir det en självklarhet. Eller hur? Här finns det en vinst om man ser det ur ett genusperspektiv. Det är ju mindre självklart i diskussioner när det gäller tex disk. Jag var lite hård mot min mor i tidigare inlägg för det är tackvare henne som jag nu äntligen är berikad med nya garderober.
Under eftermiddagen på promenad med Mojje blev vi riktigt uppskrämda av en rottis. Vi tänkte ta en vända i hundparken, en stor härlig, trädberikad, grön och lerig park ett stenkast från vårt boende. På avstånd såg jag att det redan var någon där så vi gjorde som vi brukar,  gick fram till inhängnaden för att höra om det var ok att släppa in min ögonsten eller inte. Men vi hann inte fram till staketet förrän byrackan innanför kastade sig mot oss, eller Mojje, morrade och visade tänderna. Stor var han oxå. Mojje var inte sämre han. Han tar inte skit från andra. Så vi lullande iväg. Jag sa till min mor att fan vilken hund alltså? Ja, fy. Inte hade tjejen koll på den heller. Hon hade nämligen gjort ett lamt försök att tysta ner sin hund som svarade med att hugga emot hennes hand. Hade det varit Mojje, sa jag till mor, hade jag nog "dragit "till honom eller nått. För så där ska dom inte göra, eller hur! När vi senare hade gått en stund kom det en kvinna emot oss med en frissè, Mojje började dra, självklart för han vill ju alltid fram. Jag frågade på avstånd om det var en tik, och fick till svar att det var en hane. Ok då funkar det inte för Mojje har börjat morra åt vissa hanar. Men Mojje gav sig inte, så jag sa till honom på skarpen, han fortsatte ändå, så jag fick böja mig ner för att ta tag i honom för att på så sätt få han att sluta och vet ni vad den lille skiten gör? Han biter mig i handen. Ja, vad säger man! Det är ju lätt att säga vad andra ska göra eller hur. Fy skäms på mig. Nu blir det hårdare tag framöver när det gäller dressyr.