maritzi.blogg.se

Välden såg lite roligare ut på 70-talet....allt var så glatt liksom. Men jag kommer ihåg vintrarna, då gick vi klädda i vit fiskarolle, Lee jeansjacka och svarta garbadinbyxor. Till detta skodde man sig i antingen tramps (en känga som alltid var dyngblöt) eller platåtofflor som jag konstant vrickade anklen i. Ibland hade man en syslöjdstickad, jättelång, randig halsduk om halsen. Jag var alltid kall och frysen...det var priset för att jag ville vara tuff och hänga med. + inte att förglömma lovikavantarna som alltid hängde långa,blöta och stela av is på händerna. Varför lät mor oss gå klädda på detta vis? Konstigt att man inte blev dösjuk. Det är väl p gav detta jag alltid klär mig så varmt idag. Jag hatar att frysa...mitten på1970-talet bestod kläder i små, korta, tunna syntet materialer vilket leder kylan in i märgen. Visst fanns det afgahnkappor i skinn men de var för vuxna, barn hade kopior i plastmaterial.  Plast, syntet och akryl var 70-talets storhetstid. De flesta kvinnor (å män) måste ha lidit av kroniska svampinfektioner, arm och fotsvett, fräscht...Pricken över I et var frisyren....Instruktioner för skapandet av den följer här..
Luggen som är halvlång delades in i  mittbena som med locktång lockas utåt som korvar, dessa ska sedan lockas ihop med håret längssidorna fram så korvarna blir långa. Denna frisyr skapade jag varje morgon framför speglen. Sammanlagt tog det en timme, för vi hade inga stylingsprodukter hemma på denna tiden så när jag var klar med ena sidan hade den andra redan raknat vilket gjorde att jag fick börja om igen. Missnöjd med halvkorvar gick jag till skolan. Väl framme syntes inte ett spår av korvar i mitt hår allt var spikrakt som vanligt...men inte slutade jag locka håret varje morgon för det, nej då.....