maritzi.blogg.se

Detta är hemskt ,men min lillebror är ingen trevlig människa. Han har med åren utvecklat ett obehagligt beteende som yttrar sig i otrevligheter mot familjen, tvärhet, lögner, svartsjuka, avundsjuka, ironi, skadeglädje, okänslighet, ett antal sprukna förhållanden, sprukna vänskaper, grinighet, elakheter...mm. 
Jag har tillskillnad från min familj bott långt hemifrån de senaste 22 åren vilket gjort att jag själv inte drabbats men ofta fått höra från syskon och mamma hur elak han kan vara. Jag har inte riktigt kunnat förstå detta för när han kommit hem till min familj har han alltid varit social och trevlig. Dessutom har jag inte velat döma honom förrän jag säkert visste. Men jag hann inte flytta tillbaka till barndomstaden förrän hans elakheter kom fram. Vid flera tillfällen dessutom. Jag blev så ledsen och besviken. Tillsaken hör att han gifte sig i somras med en ny kvinna (träffade henne som hastigast den gång i Maj) som han träffat ett halvår tidigare. Ingen från familjen var närvararande eller uppvaktade dem. Tråkigt, men vi kunde inte gjort annorlunda. Han hade under det halvåret som gått sedan han träffat den nya varit så dum, elak, taskig mot sin handikappade bror, systrar och mor. Det har varit omöjligt att umgås med honom eller vara i hans närhet. Idag hörde jag att han åter hade varit elak mog min mor pg av vad som ska hända med julfirandet. Mor sa att hon kommer att fira den hemma och att de som kom var välkomna medan han tyckte att hon skulle vara hos honom istället. Detta skulle väl egentligen inte göra något om det inte vore för min handikappade bror som då hade fått vara ensam för han skulle aldrig, efter lillebrors elakheter, fira jul hemma hos honom och det vet han om. Till saken hör att lillebror idag har en gravid fru som han skulle kunna fira deras egen första jul med om det inte var för att han inte vill fira i Södertälje tillsammans med hennes familj. Så när mamma gav svar fick hon luren i örat. Nu tycker man att han borde skämmas men tyvärr har han inte den insikten. Han upprepar hela tiden sitt dåliga beteende även om man säger åt honom. Personligen åkte jag, efter ett kontrovers, hem till honom i somras för att ställa honom mot väggen en gång för alla. Inte roligt men nödvändigt...Jag sa, att nu ska jag, mot mina principer sänka mig till din sandlådenivå för att du ska förstå vad jag talar om. Sedan attackerade jag honom med de otrevligheter han öst över oss. Ilskan i mig brann, och jag avskyr sådana här situationer för de leder ingen vart men det var ändå skönt att konfrontera honom. Härefter lämnade jag honom åt hans eget öde, för jag vill inte längre ha med honom att göra. Trotts att han vid tillfället sagt att han inte ville vara min vän utan bara min sambos har han vid flera tillfället nu så här efteråt försökt få kontakt med mig genom sms. Ska vi plocka svamp? Fika? Prommenera? Ikea och till sist, om jag känt skillnad, då jag var gravid om det var pojke eller flicka? Jaha, sa jag till mor och dotter nu ska han ha barn. Ingen log, utan istället känns det skittråkigt och oroligt. Anledningen till detta är oron över hur han kommer att bli som pappa en våldsam barn- och kvinnormisshandlare.



Pappa hade ett beteende som lillebror. Han misshandlade både oss barn och vår mor under 12 års tid. Vår far var som min lillebror social, utåtriktad och trevlig mot sin omgivning. Men mot de närmsta var han ett riktigt monster. Min barndom var allt annat än lugn, trygg, harmonisk, stabil, utvecklande.......Vi barn levde i konstat rädsla men för att korta ner denna historia hoppar jag till att det bara  var tre av oss fyra barn som upplevde och växte upp med vår far därför att lillebror föddes strax innan skillsmässan vilket skonade honom från framtida men. Han fick aldrig uppleva pappas dåliga sidor, han blev aldrig utsatt för misshandel, aldrig ratad utan snarare tvärtom. Pappa favoriserade honom redan från födslen. Så han kan inte skylla på det kulturella eller sociala arvet för sitt eget beteende. Men jag har alltid haft en teori om att vår pappa var allvarligt sjuk, ex sociopat eller psykopat, för jag kan inte tro att en frisk människa skulle vilja skada sin familj eller alla andra som kom i hans väg för den delen. Utan troligast var att han var sjuk på något sätt men att han inte blev diagnostiserad berodde på att han själv aldrig såg sig som trasig. Tyvärr! Han dog ensam på en bänk när han var 50 år utan att någonsin fått tillbaka kontakten med oss barn. Tragiskt framför allt om han var sjuk, eller hur?
Nu är jag rädd för att min lillbror är likadan som sin pappa. Att han ärvt denna trasiga gen som skapar detta moster. Lillebror har som sin far utvecklat beteendet succesivt under 20 års åldern och det blir bara värre och värre ju äldre de blir. Nu när han själv ska ha barn fasar jag för att de kan vara i fara redan innan de är födda. Men hur ska vi få honom att söka vård när han själv anser sig vara normal? Hans fru, som inte känner oss, har inte en aning om vilken situation hon är i. Jag har flera gånger tänkt ta ansvaret och tala om det för henne men  inte riktigt bestämt mig på vilket sätt?
Samtidigt tycket jag det är underligt att hon inte undrar varför hennes nya man inte har någon kontakt med sin familj. Hade det varit jag hade jag inte köpt prat som att vi är idioter, eller något annat...Inte om jag flyttat med ett barn från Södertälje till en ny karl som jag inte känner eller vet något om sedan innan. Hade blivit fundersam, framförallt om det är som jag förstått att hon själv har kontakt med sin egen familj. Inte skulle jag tycka det var värt att flytta så långt för en karl som har taskiga familjerelationer! Bruden som är 40 år, har bara blivit tvärförälskad i en okänd man och hals över huvud kastat sig in i det. Förfärligt, hon har redan två barn, en som bor här, en som är på ett ungdomshem i Södertälje,  för att hon inte mått så bra....Men hon har gått på KTH, så vi får hoppas hon vet vad hon gett sig in i och drar sig ur vid första slaget.......eller förnedringen. Hon har förmodligen ännu inte märkt att han förförljer henne, snokar i hennes saker, kollar smsen osv......Ska jag tala med honom om hans sjukdom???Innan det kanske är för sent??? Får se....