maritzi.blogg.se

Nu har jag faktiskt julhandlat, det gick bättre än jag trodde.....så jag är nöjd. 
Påväg in i en butik fick jag ett hundpip emot mig då jag öppnade dörren. Där inne satt en liten tik som blev orolig när dörren öppnades. Matte sa, hon bits så akta dig....Inga problem, sa jag, har hundar själv. Men det gör ont, fortsatte hon. Jag satte mig långsamt på huk, väntade och snart var tiken framme och nosade på mig. Sedan reste jag mig för att se mig runt i affären. Kvinnan med tiken kom efter en stund bort där jag stod och började tala om tvålen jag stod och luktade på. Hon var väldigt kontaktsökande men jag brukar inte bry mig och sånt. Hon berättade om sin dotter som tydligen nu bor hos fosterfamilj. Hon var upprörd för att hon inte fick träffa henne. Dottern hade alltid bott hos pappan och för något år sedan kom de i konflikt som slutade med att dottern hamnade i fosterfamilj. Dottern har aldrig haft någon bra kontakt med sin mamma, hon trodde tillochmed att hon var död när hon var 11 år, för det hade pappan sagt, berättade hon för mig. Hur som helst, jag kände för henne, även om jag inte hade en aning om vem hon var....sen är jag lite skadad efter alla år på restaurang där den ena ledsna människan efter den andra hamnat i min bar och öppnat sitt hjärta....Jag rådgav henne en del konstruktiva lösningar som hon kunde försöka genomföra. T ex att inte ge sig in i myndigheternas resonomang....utan vänta tålmodigt och starkt på att dottern kommer självmant till henne....självklart tala om för dotterna att hon alltid finns där för henne när hon än behöver henne....inte lägga skuld....under tiden hon väntar ska hon söka bra hjälp hos någon som kan hjälpa till med att förbereda henne på hur hon ska hantera eventuella framtida konfrontationer med dottern.....Stå stark, lugn, trygg och öppen.....Kvinnan gav mig en stor kram...och tackade för att hon mött mig just denna dag då hon fått ett brev från socialen som sa att dottern inte ville träffa henne i jul...... hon tog upp kuvertet ur väskan....Jag hade tänkt ringa Janne Josefsson, sa hon, för jag är så ledsen och arg på hur de behandlar mig....men nu känner jag att jag inte behöver det, fortsatte hon, tack tack...
Sen tog jag avsked önskade en god jul och fortsatte mina julklappköp....men lite tagen var jag....jag är så oerhört tacksam för mina underbara barn..tänk som en del har det! Det är ibland synd om människan...och visst är det konstigt hur man möts ibland...som om det bara ska vara så, eller hur.