maritzi.blogg.se

Vad dagarna går fort...snart är det lucia igen....förra året bodde jag i Norge och minns att jag hade sån hemlängtan vid denna tid. Det var fasansfullt...Hu
I år ser jag fram emot julen på det viset att hela familjen ska samlas här hemma. Vi ska ha det så mysigt så...äta gott, titta på kalle, och hälsa på tomten och allt vad julen innebär. Förra året jobbade jag på julafton. Det var väl ok fast jag distansierade mig för att inte bryta ihop. Kommer faktiskt inte ihåg vad jag gjorde, men vi firade inget, det kändes inte roligt i och med barnen var långt bort i Sverige.
Detta året har jag stora planer inför firandet...allt ska bli perfekt...nu hör det till saken att jag aldrig i hela mitt liv har längtat eller sett fram emot någon högtid. Vilket kommer sig ur en förbaskat trist barndom med en sociopatisk far som kunde balla ur från ena sekunden till den andra. Detta har satt spår i själen även om jag kan tänka realistiskt och inse att idag är en annan tid. Jag har försökt träna i att inte vara så negativt inställd eller nollställd inför julen men det är svårt.  Jag kan glädjas för barnens skull, och det har alltid varit roligt att fixa för dem men det var enklast när de var små. Efterhand som de blev större och förståndigare blev det svårare för mig att låtsas. Det är ett dillemma som jag jobbar på. I år skiter jag i mina förväntningar på "julen", nu fokuserar jag på att få ha alla mina underbara barn hos mig och bara rå om dem. Denna längtan är inte svår däremot det pirrar i hela magen. Jag bara längtar tills de står här innanför trösklen. ALLA TRE....:)